Jag är faktiskt fortfarande frusen
ja, sen promenaden till affären i morse den med dyblöt vän
Ja vi var dyblöta innan vi nådde affären kunde nog vrida ur mina strumpor så blöta var de när jag kom hem
massa mat blev det
och massa räkningar till 120
skruttan var väl inte på toppenhumör
och hon var kissnödig hungrig törstig och sååå ledsen för legot det där de marknadsför som tjejlego skulle ju ta ända till tomten kom innan hon fick insåg hon gråtande när jag svarade hennes vill haaa med orden
Det får du önska dig!
Och hungrig var hon nog på riktigt
för två prinskorvar tryckte hon i sig
de hon fick av flickan i charken när hon snyftande sa
Jag är huuuungrig mamma för hundratjugonde gången
och jag för hundratjugonde gången svara du får en korv när vi handlat klart...
kom tillbax så får du två till om du är mer hungrig sa flickan i charken
och min skrutt log under nerdragen mössa...
två bananer tryckte hon oxå i sig
där på frukt avd
från korgen
Gratis bananer till alla barn
för självklart toppa det hela med en korv i bröd när vi som hon sa
Ääääntligen handlat färdigt
Det var nästan så jag tog några glädjeskutt när barnens far gasa upp utanför affärens portar
tog matkassar och grinigt men ack så mätt skrutt
För mitt tålamod var slut...
Så kom hon den arga ilskna tanten som formligen gick fram till mig som knäppte fast skrutt i bil
fräste en massa svordomar om hur hemskt lat unga människan jag var
kör in bilen i affären ist skrek hon
Plus att hon la till ord som fan, jävla helvete mellan alla ilskna ord som kom ur hennes mun...
Och glädjeskuttet jag hade på gång
försvann...
och jag svarade henne med ord om att han bakom ratt var nyopererad
Och fick svordomar om att mina lata unga jävla ben kunde väl för fan gå fast han var opererad...
och jag insåg
hon e bitsk kvittar vad jag säger
trots jag påpekar att här får man stanna till
men inte parkera
och det koka till i mig
svarde henne argt utan tålamod för mina räkningar till 120 med skrutt hade tagit mitt tålamod
och vad vet du om hur bra mina lata ben mår?
hon svor lite till om dagens ungdom och jag gick in
fortsatte kaffet jag och min vän smuttat på i väntan på att skrutt skulle bli upphämtad
Jag hoppas hon ser mig nu
de där lata unga benen
som knappt tar sig fram
för kroppen min
la av i eftermiddag
kraften bara försvann byttes mot värk...
men jag antar
hon inte kommer ringa på dörren här ikväll
Antar hon inte förstår
att även om mina ben bara är 34
så är de inte riktigt som de borde vara
men just sånt
e nog en sak små tanter med trasigt gult paraply aldrig kommer förstå
och när jag inte beklagar mig över tanter, värk å tjuriga skruttar
ja, då tänker jag på min Jenny
och hoppas hon blir sitt vanliga jag super snart...
för orolig blir man
när doktor inte vet
å min Jenny flåsar som värsta maraton löparen...
men jag säger som hon gör
När jag försvinner in i mina bekymmer...
det ordnar sig
det ordnar sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar