Mot jobb å mammavecka

De där barnen
de mina i antal av fyra ska vara mitt ansvar denna vecka...
och jag har packat min väska
väntar på bussen som ska ta mig de där milen till mitt moderskap i huset som fortfarande är vårat
och ändå inte
som om jag redan tagit ett avsked
som jag e på besök hos mig själv...
underlig känsla är det
Lite sorgligt
lite tom

och ändå inte
jag målar bilder
vackra där i mitt inre
och en dag ska det viskande köksbordet stå i mitt kök
färgen som slutades målas av avliden släkting som för tidigt togs ifrån oss... där penseldrag slutade just där ska jag ta vid...
stolarna vars form jag älskar ska stå runt det
för det är så det ska vara
fylla mitt hem med möbler som viskar berättar sagor för mig...
Just där ska jag bo
och det ska bara vara mitt
inte ditt
eller vårat
bara mitt....
och ändå bli vårat
i en annan typ av familj
mitt egendomliga köksbord med stolarna jag i smyg smeker för känslan under fingertoppar får hjärtat mjukle

Vissa kan tala med hästar
några med själar som lämnat sin jordekropp
så låt mig prata med möbler å ting
för de smeker min själ så vacker
ställ mig i en sophög å jag kan finna något vackrare än släktens släktklenod på noll tid

skavanker
där i saker som får hjärtat klappa
färger som får mig le
former som får min kropp att bli avslappnad
ja
de viskar
viskar
vaggar mig till ro
fula eller vackra
bara de viskar kärleksord så tar jag dem till mig....


Men ännu är furubordet mitt köksbord
Vårat...
och duken döljer akrylfärgen i skrikande rosa som min skrutt målade så vackert den gången hon målade tavla åt mig
Men mitt jag är där
i senet
jag ska bara nå dit
för bilden finns under mina ögonlock
så jag kan inte längre blunda för mina drömmar

japp min väska packad
bussen ska ta mig dit
där de mina finns
först en kväll på jobb med gamla
men sen
sen är jag där i mitten av kaos vardag bråk kärlek
sådär det ska vara när syskonkärlek löper åt alla vinklar å håll...

men innandess
en kaffe hinner minsann slinka ner..