Saknad

Det gjorde ont

på riktigt där inne i mig

den där tysta stilla smärtan man konstant bär...

Ja, den som blivit en del av sitt jag att man inte alltid känner den...

För livet den där vardagen rullar på ibland så fort att man inte hinner reflektera över den...

Då känns knappt smärtan bara är där som en stilla saknad i bröstet...

Och ibland bara hugger den till

som den anfaller hjärtat

så hårt att allt slutar andas för en stund...

Idag högg den till

fotot av hennes skratt

leendet

det där röda håret hon tjatade om att få färga :)

Hon såg sådär ut

som barn ska se ut

lyckliga fria enkla...

och jag bara satt där

med fotot framför mig

med salta kinder...

Saknar henne...

ibland så stilla att det knappt märks

för saknaden har blivit min vardag

å ibland

som idag

kraftfullt hårt å kantigt 

för sakna sitt barn

gör ont

alltid

fast ibland lite mer

Älskar dig snuttan!