För soffan börjar bli välbekant
strukturen som en gång kändes så ovan
är bara skön nu
golven börjar kännas som om de är en bit av mig
och jag kan detaljerna i plankorna
vet de där punkterna där golvet knarrar
ja, sådär att jag går dit medvetet
för göra känslan av "hemma" konkret
trappans ledstång
börjar sakta ta upp en plats i hjärtat
och jag vet
ler åt mig i denna stilla tysta idioti
som sker i hemlighet
jag bor in mig
smyger in i ett tomt rum
tänder lampan
letar efter något
en vinkel
ett hörn
bygger in mig
bor in mig
i hemlighet
för det är läskigt att ta plats i någons redan uppbyggda hem
där minnen finns i väggar
saker som alltid funnits för barn som växt upp där
så jag smyger i hemlighet runt där
om och om igen
och bitvis
bitvis
blir vrån
vinklar
en del av mitt jag
men stressa inte
låt mig leka denna idiotiska lek i hemlighet där i ditt hem
i tysthet leker jag den bäst
för det är inte lätt att klampa in...
inte lätt alls att göra ditt till vårt
låt mig fortfarande snubbla över trösklar jag ännu inte riktigt lärt känna...
så blir ditt sakta vårt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar