bra känslor i plastförpackning

För jag ler
jo, jag gör det riktigt ofta
att ibland nästan känner jag mig fånig
en gnutta löjlig där jag mjukler
bara mjukler mot allt
fånlycklig
kan större delen av sitt jag vara det?

Allt ordnar sig
bara man ser till att det gör det
e det inte så den där gurun i landet långt borta brukar säga...
tror det
citaten från honom brukar lyda något sådant iaf...
och molnen som finns inom mig
gör mindre ont
som om deras närvaro inte påverkar mig lika mycket...
Detta e veckan med barn
en kort vecka blir det
känns det alltid som iaf
de ggr jag jobbar helg och de är hos mig
men med lite trix lite fix
så kan jag få några timmar mer med dem iaf
och det känns skönt att de hittat honom mitt hjärta håller av
sådär att de inte alls tycker det fins någon knepighet att de är hos honom
storatjejen  hade faktiskt ett önskemål att ha honom ibland som barnvakt
de helger jag större delen av vakna tiden ägnar på jobb
bara landar hemma för koppla av och sova...

Han fråga min yngsta son förra veckan då barnen var min vardag
där mitt i vardagsstöket
har jag en plastpappa och plastmamma nu?
och jag log
svarade att det är bara han som kan svara på det
för det är något som känns
bara känns sådär så man vet att det är så
inget man kan tvinga på någon
och han log
då har jag en plastpappa
och jag log och funderade tyst på ordet
plastpappa
av alla ord som finns att välja på.... så väljer han plastpappa.... ordet jag aldrig gillat...
fast vad gör det
han är trygg med han mitt hjärta slår för
huvudsaken...
hur man kallar känslan är sak samma... känslan är densamma

och de där orden som pappas ex sa en gång
då dotter funderade högt och fick inte ihop att hon kunde vara som en mormor för hon var så ung...
och vi prata om extra vuxna, bonus extra plast och allt vad det hette
stämmer nog ju även här
det där med vara den där extra vuxna i ett barns liv
är ingen självklarhet man som vuxen kan ta förgiven när man ramlar in i ett barns liv
något bara tilltro kan skapa
som Min Mamma Irene
dagmamman som fanns några år i min uppväxt
av alla dagmammor/barnflickor mina barnaår ramla på var det bara en
som vart som en extra vuxen
Min Mamma Irene
och sist när jag såg henne
och mina barn stod runt mina ben
eller numera mer runt mitt jag
för de växer fort
så skratta hon högt när jag presentera henne som Mamma Irene

för än
ännu trots mina år
trots vi aldrig mera hörs
är det
där i hjärtat hon alltid förblir den där
som jag kände mig trygg med som barn
en extra vuxen som just fick namnet Mamma Irene
plast... bonus.... extra....
kärt barn eller viktig känsla har många namn....