Påskens alla dagar

Så var påsken ett minne blott
magen är fortfarande mätt
ägget har för mycket godis kvar i sig för denna familjs bästa…
men annars mjukler jag
det var en hektisk påsk
husets dörr hade en svängdörr och folk kom och gick vinglaset mitt fylldes
sen vart kvällen där på altanen med levande ljus och levande människor
och varje gång man träffar såna man faktiskt tycker om väldigt mycket påminns jag om min barndom när pappa satt vid bordet och såg så fridfull ut
så lyckligt nöjd
minns jag någon gång berätta min iakttagelse för honom och han log
svarade

Klart… alla här vid bordet är mina vänner min familj klart jag är lycklig då…
och just en sån helg var det…

ja ni vet den där känslan av genuin värme och kärlek

den omslöt mig riktigt ordentligt denna påsk…

och på söndagen vart det brunch med rester av helgens alla godsaker

ibland kan väntan bli längre än man tänkt

Hon längtade

väntde
ja, sen hon vakna var den ständiga frågan
är klockan 11 snart?

sakta sakta
på tok för sakta om du frågar henne tickade klockan stilla framåt
närmade sig elva mer och mer…

vi skulle gå på äggorientering
där borta vid området vid affären
där skulle hon ge sig ut på påskäggsletande
men hon försäkrade sig många gånger om att påskharen kommer ändå
och lika många gånger försäkrade jag henne om att påskharen minsann kommer ändå…
och varje gång log hon nöjt
liksom gottade sig i vetskapen att hon skulle få både påskäggsletande och påskhare 

inte illa alls…

och så slog klockan elva och vi stoppa in oss i bilen och åkte dit
för inse på plats
den där mamman hon har
alltså jag hade tagit fel på tid och elva börja ingen äggorientering utan klockkan 12

så hemåt vi for
för börja om väntan och längtan
som fick bli extra länge eftersom lite andra måsten fanns
men iväg kom vi vid ett
och nöjd sprang hon med sin karta
de svarta hus
det blå vatten
och stigar var ————

vägarna de större var svarta streck

och när alla ägg var hittade fick hon hämta ut sitt pris
en påse med godbitar av olika slag…

å imorgon e det fredagen med ös
fika med ”kusiner” med familj
ja, inte mina kusiner utan sambons
men eftersom jag är en del i ordet familj så…
japp fika på schemat för mig med :)

och sen dundrar fyra vuxna å tre barn in för lite mat dryck å ett å annat samtal misstänker jag
så fullt ös
lär somna gott på kudden imorgon
lär somna gott på kudden inatt med
för ögonen går i kors
men först lite soffhäng med de äldsta barnen
i

känslostormar högst och lågt

Det där med att bli stor
att stå på tröskeln mot vuxenlivet är inte det lättaste alls…
en socionom jag en gång prata med
jämförde tonåren med lätt bordeliner
och då utan tonåring förstod jag inte riktigt hennes jämförelse

nu
med nästan fem tonåringar i huset
eller en har ju hunnit lämna tonårslivet och passerat 20
men tendenser finns kvar
och en är på väg att traska in  tonårstiden
står å gungar fram å tillbad på tröskeln ännu bara

så ler jag ibland åt jämförelsen
det är känslor här hemma
överallt finns de
uppåt

neråt

de kastas som eldklot runt i huset
och den som träffas
skyll dig själv!!!
det är sån kärlek
sån mjukhet
som lika snabbt den kom kan smälla till
och vändas till direkt hat

finns inte ägg i kylskåp kan världen bara vara emot hela ens existens
kasta någon en blick mot nya sminkningen
kastas hårda ord
i ett försök att skydda sin osäkerhet…

Livet kan älskas så mycket
att man kan bli avundsjuk på deras häftiga känslor

för sen bara pooff tjoff
något hände
men vem vet vad
och där gick jorden under
så snabbt att du inte ens han reagera
och den där avundsjukan på deras tid
den försvinner ganska snabbt just då…
för det där med att bli vuxen är ingen enkel sak

det är känslor
en kärlek så häftigt kraftig stor
att de för evigt ska minnas den
för sin första kärlek minns alla
det är vänner som sviker så hårt
att du inte trodde vänskap kunde göra så ont
det är krav på att veta kunna allt

snygg ska du oxå vara
och mitt i allt det
mitt i allt
så letar du efter ditt egna jag

nej jag är inte alls avundsjuk på er
och även om jag bara vill skrika åt eran idioti då å då
skrika skärp er
plocka undan efter er!!!
håll käften!!!
så biter jag oftast ihop

för detta är tiden
då känslor ska storma hit å dit
levas så i nuet
att ibland finns inte ens halvtimmen senare i er tanke
ett bra tag
ska det just nog vara såhär
och jag
ja, jag ska stå här
å följa med i känslostormar
fyllda med kärlek hat och djupa funderingar
bita ihop
fräsa åt er när tålamodet tappats
för jag har ett hem med fem tonåringar
en i sexårstrots
och en som precis lärt sig öppna lådor och skåp

men…

när kvällen kommer

så...
är det leendet någon gav mig
hemligheten som berättades
rädslan som blottades
den lilla handen med dregel mot min kind
och kramen från sonen längre än mig

då är det just de sakerna jag minns av dagen

Trött eller tröttare men absolut inte tröttast... säger vi...

andas in andas ut
andas in andas ut…

precis just så gör man
och sen gör man det igen och igen och igen
och lite här å där bland andetagen hackar man lite lök
steker lite mat
dukar
tappar tålamodet och ber maten tystna munnen
dukar av
städar
torkar snor med sin egna tröja
skjutsar något barn dit det ska
byter en bajsblöja
gungar en vagn
hackar lite mer lök
letar efter napp
swichar in något i ugnen
hackar grönsaker i alla möjliga färger
målar en hage på uppfarten
lyssnar på någons tonårsfunderingar
och vips så har kvällen kommit
och man får krypa ner på kudden dra täcket över sig och njuta av sömn
hörde ni
vilket vackert ord egentligen
sömn…

eller är det bara jag som lider av sömnbrist?

men jag har ett knep
funkar inte alla gånger men allt som oftast
jag sminkar bort alla mörka ringar under ögonen
kammar håret och låter det sitta i en tofs å dingla istället för den klassiska tredagarsknuten jag formligen bor i annars…

och vips
så ser jag inte så förbaskat trött ut
nästan så jag lurar mig själv

ja, tillräckligt lurad för orka vara igång för vara mor till fem en dag
så lättlurad kan jag vara minsann
men ibland tror jag faktiskt jag gillar vara lättlurad
iaf när det gäller detta ämne…

och kvällen är här nu
kvällsmaten står i ugnen och doftar
väntar på han min allra käreste som borde ramla in från jobbet om en stund
lite mat i magen
en stund vid de äldre barnens sida där i soffan
medan (förhoppningsvis) de andra två sover gott i sina sängar…
och mitt borde jag skjutit upp i en evighet borde jag ta tag i…
det där med att trolla till min cv så den ser lite läckrare ut
och skicka iväg den till de möjliga jobb jag kan tänka mig
för det e dags nu
finns inte tid att vela mer
nytt jobb måste jag ha annars kommer min kropp tillslut inte orka
vara det jag helst vill vara
en mor som finns där
en vän som orkar ses
en älskling som ler 

Och min önskan blev uppfylld!!!!

Jag ska erkänna jag log faktiskt lite imorse när jag tassa ut i köket med liten på arm
klockan på ugnen skrek med skarpa siffror 4.00 åt mig…

och för en kort sekund tänkte jag, kan inte klaga det var ju det jag bad om igår kväll…

vissa kvällar är ju såna där man inte vet hur natten ska sluta så man ställer in sig på en jobbig natt och innerst inne vet man ju
önska att barnet sover till 5-6 är rent önsketänkandet och helt otänkbart…
så man kryper ner med tummarna hårt hållna över att den lille krabaten som håller på å bli sjuk iaf sover så man hinner blunda en stund…
sån kväll var det igår
så medan jag smög ner liten vi burit på i timmar av gnäll
han som äntligen somnat
bad jag en tyst bön till något
sov iaf till fyra
snälla lilla gossebarn ge mig fyra timmars sömn iaf…

och nu här på morgonen vakna liten
tog sin febervarma hand å la lite slött men ändå bestämt på min kind

och så låg vi
pillandes lätt på varandra
han halvsovandes
jag halvsovandes
tills han tröttna och ville upp
och vad möts jag av där i köket
klockan som lyser så skarpt och fint i mörkret
påminner mig… nej du kan inte klaga
du bad ju faktiskt igår jag hörde det klart och tydligt
sov iaf till fyra….

och idag hade jag ju tänkt göra det där som några av barnen ville
det var någon rabatt på polarn å pyret och br leksaker för yngsta tjejen som locka
och det var dollars stores billiga men åhh sliter ej på håret snoddar till äldsta dottern

men misstänker
det får bli en repris av gårdagen

för krabat har feber å en ynklig och liten
pyjamasbyxor hela långa dagen lång
kojbygge
kaffe i många omgångar

och mys i soffan 

ja, lite nytta fick jag gjort
rensa handväskan… och sånt kan verka ynkligt… men gud vad skönt att slippa sand hårstrån m.m på tuggummin som ramlat ur påsen och i brist av vettiga tuggummin ändå får duga…

(ja, ska inte skönmåla det förekom väl ett å annat uttryck som ”nu får ni ge er, sluta bråka”

men på det stora hela var det en bra dag
och just en sån tänkte jag ta en repris av…

 de där gångerna man aldrig ångrar många barn

när de kryper upp och myser in i varandra

 Kojmys

(bästa var nog att kojan hade en egen taklampa)

 Mysbyxor hela långa dagen lång

julklappstips...

ett par till pyjamasbyxor och raggsockor

bara nödvändigt kvar...

ja, tandborsten känns väl överkurs kanske...

Frukost funderingar och lätta tankeönskningar om dagen

Och här sitter jag med min lilla frukost
kaffe och en brödbit utan kolhydrater pimpad med brieost och prosciutto
men en dotter framför mig som mumsar kvarg med blåbärs smak pimpad med några små flingor av okänd karaktär
och vill inte alls göra någonting stort eller märkvärdigt

Ja, vissa dagar bara är
tror bestämt att jag ska ta mig en sådan…
ja, ni vet de där dagarna som inte lockar till och gå ut för det är mer grått är färgglatt där ute…
just en sån dag är det
tror jag behåller pyjamasbyxorna och raggsockorna hela dagen
och bara bor in mig i mys

återstår å ser om det blir så bara
det är påsklov
huset är fullt av barn
barn verkar inte alltid förstå sig på det där med med att inget göra dagar…
de har inte förstått det där med luta sig tillbad

krypa upp i en skön ställning och njuta av en bok en film eller bara lugnet

Snart ska jag ha systermys

På väg

till systern som bor på toklångt bort från mig å min familj...

Ibland funderar jag 

iaf de gångerna vi ska ses och man blir sådär som ett barn på julafton glad längtansfull och med iver vill komma iväg nu nu nu inte en minut senare 

för en minut senare betyder en minut mindre med syster å hennes familj... 

Hur skulle det vara om alla vi systrar bodde mkt närmre varandra och teoretiskt sett kunde setts varje dag...

Hade vi gjort det? 

Hade vi tröttnat på varandras egenheter? 

Hade vi ändå inte setts så ofta? 

Kanske alla mil mellan oss systrar gör att vi värdesätter varandra mer? 

Det är lycka att ses

att krama om varandra ger värme i kroppen rakt igenom...

och iaf jag längtar efter nästa gång vi ska ses...

Jag vet inte hur det är 

men en sak vet jag att mina systrar betyder mer å mer för mig för varje år som går och en gång i framtiden när alla våra barn är utflugna och tid är något vi har mer av... 

Då önskar jag 

ser det framför mig att vi har det där som min farmor å hennes syster hade ända tills döden skilde dem åt...

Skrattet fnisset och sån stor kärlek toll varandra...

Pappa tyckte de där rynkiga tanterna i städrock blev som fnittrande tonåringar igen de ggr de reste för ses...

Och även om det är många år kvar till jag å mina systrar är 80-90år

men visst vore det en enorm rikedom att få ha varandra livet igenom 

dagar då huvudet känns allt för stort

idag har det varit en sån där dag då kroppen sagt nej till allt
såna dagar kan göra mig pissed off
när t.om tandborsten skaver mot huden då vet man
idag suger dagen hårt
så man blandar en cocktailmix av värktabletter och hoppas att de ska verka
ibland är det en marginell effekt
ibland tillräckligt stor effekt för komma någorlunda på fötter
men aldrig en sån effekt så man står smärtfri

så när vårdcentralen ringde å avboka mitt möte med sjukgymnasten log jag lite inombords

tacka ödet för lämpligheten av sjukgymnasten att vara sjuk just idag
en sak mindre på måstelistan kändes faktiskt riktigt bra
inte för det var många måsten på den listan idag
men ett måste räckte
ett var helt tillräckligt för få mig känna näääe jag vill inte
jag orkar inte
jag somnar ju stående 

och värken sitter överallt idag

istället har jag fått en lunch
ja, barnvakten som skulle passa minsting när jag var hos sjukgymnasten ville ju träffa sitt barnbarn
och bjöd in på lunch
egentligen är det en sån dag jag önska jag kunde vara sjuk på ”riktigt”
ni vet när man känner sig krasslig och stoppar termometern i munnen och den visar feber
då känns det alltid lättare att sjukanmäla sig… jag har feber…

men med fibromyalgi visar tempen sällan feber… trots influensa värken konstant finns i kroppen…
så egentligen önska jag att jag kunde säga
får tacka nej till erbjudandet
ligger här med feber å mår inte alls bra

men jag tacka ja
och soppan ligger där nu som bomull i magen
kroppen ännu tröttare än den var imorse
och ögonen vill hela tiden slutas

ja, idag är en sån där dag som kroppen sagt ifrån
men diskmaskinen tänkte jag iaf få urplockad
tvättmaskinens tvätt borde hängas…
men sen
ska jag lyssna på min kropp och vila
för imorgon ska jag träffa en vän på stan
på lördag ska jag äntligen träffa syster å hennes två älsklingar…

så… jag vet… idag borde jag låta kroppen få bestämma tempo

för imorgon vill jag ha en dag utan cocktailmix

stora känslor små bilder

 Minnas genom bilder…
ni vet de där gångerna när man av en tillfällighet sitter och bläddrar bland album eller kort hos sina föräldrar och ler minns njuter ja man kan tillåmed minnas dofterna ibland smaken av den kalla mjölkchokladen som oftast låg där i mammas vinterjackas bröstficka
den som sakta sakta mjuknade upp när man stoppa in den i värmen där i munnen…

härrom dagen förde jag över 1 1/2år bilder i min dator från mobilen
mobilen som verkligen skrek
du får inte plats med mer skit nu…
och jag mjuklog åt bilder som åkte upp på min data bild efter bild
minne efter minne…
och plötsligt sakna jag fotoalbum 

och den tiden då man faktiskt tog sig tid att framkalla sina bilder

Hade lovat mig själv idag

inte handla… inte handla
du behöver en hel del
men inte akut akut riktigt än…
känns som pengar ibland bara rinner ur fingrarna

så idag skulle jag å vännen ses på marieberg å ta en lunch
självklart höll jag inte löftet 70% på reapriset stod det i affären som sålde plånböcker 

och med min plånbok som faktiskt knappt kan användas längre sågs erbjudandet väldigt lockande ut och jag valde och valde ingen som traska direkt till hjärtat på mig och min vän stod tålmodigt vid min sida medan jag öppna jämförde kände på materialet
kolla insidan var den praktiskt nog osv osv… tror inte jag behöver skriva mer ingående, tror ni liksom greppat att jag inte vill köpa en plånbok som inte känns helt hundra och jag har många saker som ska bara vara rätt helt å slätt…
den jag mest stod å pilla på kosta 40:- 

och någonstans där kände jag
kanske faktiskt ska slå till å köpa den
min andra plånbok har liksom gjort sitt och med lite huvudräkning så insåg jag att den faktiskt kanske hade gjort sitt… köpte den ändå när jag gick första året på gymnasiet och även om jag inte nämner min ålder kan ni ju räkna ut att det var några år sedan det…
min vän log när jag sa
tror jag tar den här… hon har ju trots varit med några gånger när jag fingrat på plånböcker förr…
och kanske hon kände en liten lätt lättnad 

hon kommer om hon har tur slippa stå tålmodigt bredvid de närmsta 19åren om den nya ska hålla lika länge som min gamla gjorde…

självklart sluta inte shoppandet där
det skulle faktiskt ha slutat där men självklart råka jag bara snubbla in i en klänning som ropa ett hej från sin hängare
och jag behöver något
de där gångerna folk kommer hem på mat och man borde vara lte finare än vanligt
de där gångerna man vill vara finare men ändå bekväm
så jag prova
och jupp den var ju fin på med
så visa kortet fick dras en gång till idag
och nu sitter jag här
försöker få bort tröttheten som köpcentrum alltid ger min kropp med en kopp kaffe
och känner mig lite nöjd ändå
300 kronor fattigare
men har en plånbok som håller kort å pengar på plats
och har en klänning som faktiskt sitter riktigt fint

hmmm
undra just…
vad jag behöver för skor som passar till ;)

nä…

det finns nog på hyllan i garderoben ett helt gäng
och gör det inte det
kommer det komma en dag till
då jag kommer lova mig att inte köpa något
för en lunch på marieberg e ju jag å min väns grej…