till systern som bor på toklångt bort från mig å min familj...
Ibland funderar jag
iaf de gångerna vi ska ses och man blir sådär som ett barn på julafton glad längtansfull och med iver vill komma iväg nu nu nu inte en minut senare
för en minut senare betyder en minut mindre med syster å hennes familj...
Hur skulle det vara om alla vi systrar bodde mkt närmre varandra och teoretiskt sett kunde setts varje dag...
Hade vi gjort det?
Hade vi tröttnat på varandras egenheter?
Hade vi ändå inte setts så ofta?
Kanske alla mil mellan oss systrar gör att vi värdesätter varandra mer?
Det är lycka att ses
att krama om varandra ger värme i kroppen rakt igenom...
och iaf jag längtar efter nästa gång vi ska ses...
Jag vet inte hur det är
men en sak vet jag att mina systrar betyder mer å mer för mig för varje år som går och en gång i framtiden när alla våra barn är utflugna och tid är något vi har mer av...
Då önskar jag
ser det framför mig att vi har det där som min farmor å hennes syster hade ända tills döden skilde dem åt...
Skrattet fnisset och sån stor kärlek toll varandra...
Pappa tyckte de där rynkiga tanterna i städrock blev som fnittrande tonåringar igen de ggr de reste för ses...
Och även om det är många år kvar till jag å mina systrar är 80-90år
men visst vore det en enorm rikedom att få ha varandra livet igenom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar