snart inte längre något barn

Det är ganska konstigt plötsligt sådär över en natt inser man
nämen hoppsan han är påväg att bli man…

eller man å man
är det de kriterierna som stämmer in på en man?

illaluktande
bredaxlad

muskler 

bullrig
stora fötter

tar plats

äter som en häst

och har känslor och temperament som mer svajar än står stadigt

hoppas verkligen inte det e så min syn e på män…

bäst och omformulera mig för min inre frid skull…

Min äldsta son har plötsligt förvandlats till en på väg att bli man varelse och jag kan inte göra något åt det bara stå här bredvid och inse
han har vuxit förbi mig
hans lilla mulliga kropp är ett minne blott

och kramen man då å då kan få
känns inte längre som den man omsluter ett barn
och kan trösta å blåsa bort alla bekymmer
mer bara en ömhet mellan två människor en närhet
men jag vet där han står i min famn
jag kan inte trösta och blåsa bort alla bekymmer jag en gång kunde
Jag kan bara stå här med så stadigt temperament jag kan
så de där gångerna när känslor å temperament svajar iväg för någon som börjat sin resa till vuxenvärlden att han vet…
en kram kan inte trösta allt längre
en mor kan inte blåsa bort alla bekymmer
men hon står iallafall där borta och försöker hålla någon balans å trygghet när tonårslivet stormar

japp
ganska konstigt är det
men som över en natt blev mitt lilla barn
en på väg att bli man varelse…