Allt ont har något gott med sig

För allt är ju relativt

och hur det än är så är man alltid i centrum hur man än vänder å vrider på sig...

För i nuet i stunden så är ju en bekymmer de som man konstant märker av och de är ju det som tynger...

Att barn svälter

ägnar jag sällan en tanke när mina rester skrapas ner i komposten...

men ibland när man står där och någon man bryr sig om 

skakar om och allt slutar med att man står där tillsammans i cirkeln och hur jag än vänder å vrider på mig så blir mina bekymmer inget alls 

Imorse var det just så

när syster ringde och hon berätta om sin första ensamma natt som tvåbarnsmor där allt som kunde gå osmidigt gick osmidigt och hennes röst ord tankar fick mig glömma min ömma hals värken jag trodde berodde på fibromyalgin men som senare under dagen visa sig vara någon form av korkad förkylning som snott min röst och ork

men faktiskt känt mig lyckligt lottad hela dagen

Jag fick sova hela natten

vakna utvilad av försovningen

hann få iväg barn till skola 

suttit på filt å lekt hela dagen 

och när mannen kom hem städa han av hemmet å lät mig fortsätta min enkla dag... 

Ingen tanke alls hade jag på att

Jag fått stressa som en tok på morgonen att liten kille var på trist humör så de enda gångerna han var nöjd var på filten med en tittut lekande mamma eller där på min höft

Nej ingen tanke på att mattheten i kroppen var så stor att jag faktiskt såg plocka undan dagen som ett marathon lopp...

Å allt tack vare syrran 

hon som var i min cirkel idag

så du

Slemelie om jag mår som jag gör idag 

ring imorgon oxå och jag hoppas du behöver ljuga för mig

för din natt å dag är inget jag önskar dig i repris... 

Men tala om allt elände

spä på...

Ja ljug för mig älskling 

så min morgondag blir rena drömmen...