För de dagarna när man är minst av alla
När lungor inte riktigt förstår hur andetag ska tas
När man verkligen inte alls förstår hur det kan kännas som hjärtat brister...
För det är ju
inga känslor just där
bara en pump
som för blodet runt runt i min kropp...
Men ändå så står jag här
försöker finna fast mark under fötter med lungor som kollapsat
och ett hjärta som brast
För de är de där dagarna
Jag fingrar på mobilen
låter era namn lysa i displayen
och önskar jag var sån
som ringde när jag vänners röst behöver....
Kanske var det bara en slump
kanske var det bara något vetenskap inte kan förklara
men ditt namn stod där
så plötsligt
du ringde
precis när mitt jag behövde din röst
och där i ditt vardagsprat om karlar som inget fattar
just där
Älska jag dig mest av allt...
För de är dagar som var igår
innan fötter fått fotfäste
innan jag fått ord
att lämna mina läppar
fått rum för alla känslor som leker något sprakande myrkrig under mitt skinn...
då när jag inte kan prata
lämna känslor utanför mitt jag
när bara din röst behövs
med tryggheten den bär
du finns
du är där
och bara gör min värld lite enklare
