Prinsessan på ärtens vecka

Fullt ös medvetslös...

Det finns vissa saker jag önskar jag kunde... 

det finns vissa saker jag kan önska bort...

Jag blir trött av vara runt folk 

kanske rimmar illa med denna familj som innehåller 7barn å 2vuxna 

Men så är det

Synintryck hörselintryck gör mig trött att vara gående stående på väg får värken att komma 

Har jag en lista med många måsten är det som kroppen bara blir trött av veta det 

eller så är det vetskapen om att kommande att göra saker är en direkt inbjudan för värk trötthet oftast är det så inpräntad i mig att jag inte längre tänker på vad jag väljer bort för hålla värken på replängds avstånd och så kommer dagar som dessa 

Träff med vän

glöggafton med mat

Besöka kär arbetskamrat

handla presenter fluga 

till frisör med gossar

Bilbarnstol köp i kunla 

Packa 

mot Skåne dop

träffa mannens släkt 

träffa min släkt 

för dundra hemåt till Närke igen

dumpa barn hos sin far

Idag var det träff med vän å glögg med mat

och sliten av en stund på marieberg

lät jag huvudansvret lämnas på någon jag älskar

och jag älskar honom verkligen

när han gör det mesta säger åt mig sluta att han kan göra ist

och jag önskar jag fixa mer...

men idag...

veckan kommer vara ett maratonlopp varje dag...

och idag efter spring på marieberg

Huset fylldes folk jag aldrig mött bara hört talas om fyllde mitt hem och plötsligt fick namnen han pratat om här hemma ansikten...

De vart plötsligt mänskliga 

Klart de varit det för med

Men lite mer...

Nu vet jag ju hur Annelie ser ut

hur Bosse är sådär precis som jag nästan skapat där i min fantasi... 

Det serverades glögg mat och avslutades med kaffe å barnens hembakade lussebullar...

De är trevliga de där han jobbar med

Kan jag iaf sammanfatta kvällen med där jag ligger likt prinsessan på ärten där varje veck i lakanet känns som knölar mot min just nu ömma kropp

Å imorgon

imorgon börjar nästa marathon lopp

inte argt ilsket eller suckande 

bara konstaterande från prinsessan på ärten här 

 

Middag i natur

Han är en massa 

hade han varit mitt barn hade jag tagit honom på utredning för leta efter några bokstäver...

Eller inte...

han tycks hittat sitt sätt att stilla sin rastlöshet så det på något vis bara blir charmigt härligt underbart...

eller jag ska erkänna jag hade aldrig klarat leva med denna man...

hans charm räcker inte riktigt så långt... men han är någon jag faktiskt vill ska förbli en gäst i vårat hus...

När liten föddes och blev en del av våran familj så gav han oss en present

En trerättersmiddag i naturen....

idag var dagen då middagen skulle serveras och vi åkte åt de skyltar han skickades åt och där satt han vid elden han tänt lådor med mat packades upp tillagades serverades och vi åt  där i duggregn och långkalsonger och hellyhansens ytterkläder höll oss varma och torra

Njöt 

prata

drack 

skratta 

Och jag njöt av barnfri tid

lät mobilen va på ljudlöst

för detta var min stund...

Och vi skildes åt där vid bilarna

och det var en skön trötthet som omslöt mig när värmen i bilen steg

och jackor som lukta sådär eldigt äckligt men mysigt på samma gång...

Och som varje gång även denna när han tittat in i min vardag får jag ett leende på läpparna

en skön känsla 

och så skakar jag mitt huvud lite lätt

Säg nåt denna man inte gör...

säg nåt han inte testat

Och visst lät det mysigt

stället han visa

vindskyddet

sjön så nära

sova sommarnätter så underbart sa han och själva är man garanterat så perfekt för lite lek i månens sken...

Ja kanske det...

kanske jag den kommande sommaren ska ta min vän i hand fylla ryggsäcken med proviant låta barnen vara bortlånade 

och sova där i vindskyddet vid strandens kant och faktiskt njuta av huden jag älskar där i månens sken...

Påminn mig

om jag vandrar in i min lugna vardag för djupt så jag glömt min tanke om kommande somnar...

Hurra hurra hurra du gamle man

Han fyller år 

blir ett år äldre

Men vid en viss ålder slutar man åldras 

ja man åldras inte längre som ett barn eller den tonåring som står å gungar på vuxenlivets tröskel...

När du klivit över tröskeln och bekantat dig med allt där

då händer något...

Iallafall för någon som jag

Åren som ökar med ett för varje år gör en inte äldre

man mjuknar

blir klokare 

bekvämare i sitt jag

det är ungefär som de där jeansen som sitter hårt mot kroppen man vet för varje steg man tar att de är där...

så går tiden tyget formar sig mjuknar och man har de konstant för de är så grymt sköna... 

just så är det att åldras 

(Iaf för mig)

man blir så bekväm i sitt jag att man inte längre tänker lika mycket på skalet... På alla borden 

allas tyckande 

man strävar inte längre efter att vara som andra 

man är som ett par riktigt slitna jeans

slitna på personligt vis

Så kommer de där dagarna man måste sträcka på ryggen tala ett renare språk 

vara klädd efter en kod

För såna dagar har alla 

vissa dagligen i sitt arbete

andra mer sällan

men likt den tonåring man en gång 

kollar du dig en extra gång i spegeln 

Duger jag? 

du lägger ditt slitna jeans i en hög på golvet eller hängandes på en krok i ditt hem en stund

Man drar på sig snyggare kläder

granskar sitt jag

väljer ord som passar sig i sammanhanget

Du kliver in i rollen som krävs av dig

Enda skillnaden 

från tonåringen

är att du vet 

vem du egentligen är...

du kan dina brister

dina styrkor 

och du liksom vet

Du duger precis som du är!

Ja idag blir min sambo ett år äldre

och kanske

han precis som jag

blivit lite klokare

lite mjukare mot sitt väsen...

snygg kommer han iaf va

om kläderna jag köpte passa

Första advent

Det är första advent

i fönstret står stakarna och ger en skön känsla där i mörkret som ännu inte fått någon snö som ljusnar upp...

Dagar kommer rusa

pepparkakshus ska upp

födelsedagar ska firas

dop ska firas i landets ena ände

paket ska fixas

slås in å göras hemlighetsfulla

Knäcken ska fixas

gula snurror fyllda med mandelmassa ska knådas fram

Rum ska bytas innan jullovet kommer...

Massa saker ska bli av

men just nu

här denna tidiga morgon när bara tre av oss 11 i huset är vakna än

Och mörkret är sådär svart nästan ogenomträngbart då

just då smakar kaffet riktigt bra i stakens sken

Rasistmamman!!!

Jag köper den i perioder

eller mest de där gångerna jag har slantar i plånboken...

Tidningen situation 

Förr handla jag den alltid av honom utanför maxi...

Nu handlar jag så sällan där

så han utanför marieberg brukar få mina slantar och jag hans tidning...

Jag ger tiggare pengar

de som ger mig en melodi på dragspel eller ser på mig med en mänsklig värdighet

De som ojar eller jämrar sig får sällan mina slantar... 

Varför... Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara min tanke där 

Men lite som med barnen hemma tror jag 

Ger de mig något får de tillbax

Gråter de och ligger på golvet och gör allt för de ska få godiset i affären

nä då har jag ingen lust alls att köpa något...

Och ger någon mig en melodi att nynna på ger jag mer gärna lite lön för det och nynnar på en melodi hem i bil

Får jag en blick som visar en värdighet och inte en känsla av skådespeleri ja då tömmer jag gärna min plånbok i pappersmuggen...

Får jag ett igenkännande hej hej på min stammis affär 

lämnar jag alltid ett leende och hejjar glatt tillbax å först nästa gång vi möts

Och självklart ges en peng där mellan hejjandet då å då...

Men alla regler har ett undantag...

så är det alltid 

och även min "regel" 

Han på stan kan få det hur hans allmäntillstånd än är 

ojande 

spelande 

eller på pickalurven utanför systemet

Han som min son gick förbi gång på gång när han var liten och la slantar till från hans egna spindelmannen plånbok... 

Efter några gånger så gav han en guldpeng tillbax till min son och sa jan skulle köpa något roligt...

Sen dess...

Mina mynt är hans

för han visa sitt hjärta

trots suget han alltid verkar ha för när slantar till en öl fåtts värmer eller dövar han sitt inre med en starköl

(Och det e en iakttagelse från mitt boende i lägenheten ovanför systemet... Ingen fördom)

Men idag

skulle jag ju prata om...

så idag...

kom jag traskande ut från marieberg 

såg han med tidningen stå bredvid en av den ojande typen av tiggare och jag gick fram och inser med plånboken i handen slantar var slut 

fråga min äldsta dotter om hon hade en femtiolapp 

och när hon tömde sin ficka på lappar å mynt i olika valörer som hamnar i min hand 

ser jag hur tiggaren skiner upp i min ögonvrå för hastigt inse 

Pengarna räcks över toll mannen med skägg och tidning...

Jag hör det aldrig 

men dottern fnissa när vi gick mot bilen

sa 

Mamma hörde du 

Du är en jävla rasist mamma!!!

Och jag log

skratta högt åt det i bilen 

när minsta dottern frågande undra

Hur är en jävla rasist mamma!?!

Japp idag 

var jag en rasist mamma

och nog för jag bär på fördomar som alla andra i vår vida värld 

men sällan de handlar om nyansen som sitter på skinnet vi bär...

spelar ingen roll vilken kulör din hud har möter jag dig i en mörk gränd och dina ögon glittar av liv kommer jag inte få en klump i magen av ängslan 

Har dina ögon en isande död känsla kommer jag rysa av obehag hur varm sommardag det än är

Och skriker du på ditt barn med svordomar kommer jag tro du inte har alla bestick i din låda hur perfekt din utsida än ser ut 

Kysser du ditt skitiga barns hår försöker dra ner byxan som blivit för kort för barn växer snabbare än pengar hinner komma in ibland kommer mitt hjärta smälta av den där vackra moderskärleken man bara kan tappa andan av ibland för den e så stark...

Så

visst är jag full med fördomar...

för han med isande död blick kanske faktiskt är världens gulligaste

Hon som skrikande svär åt sitt barn kanske bara haft en riktigt dålig dag...

Fast vi har alla fördomar

den där tanken vi borde slå bort lika fort den kommer...

För den gör oss instängda 

och tråkiga som människor 

och vem vill vara en unken trist grå sak som aldrig kommer ut ur garderoben

Och den saken 

hoppas jag att jag aldrig ska sluta jobba på...

Allt ont har något gott med sig

För allt är ju relativt

och hur det än är så är man alltid i centrum hur man än vänder å vrider på sig...

För i nuet i stunden så är ju en bekymmer de som man konstant märker av och de är ju det som tynger...

Att barn svälter

ägnar jag sällan en tanke när mina rester skrapas ner i komposten...

men ibland när man står där och någon man bryr sig om 

skakar om och allt slutar med att man står där tillsammans i cirkeln och hur jag än vänder å vrider på mig så blir mina bekymmer inget alls 

Imorse var det just så

när syster ringde och hon berätta om sin första ensamma natt som tvåbarnsmor där allt som kunde gå osmidigt gick osmidigt och hennes röst ord tankar fick mig glömma min ömma hals värken jag trodde berodde på fibromyalgin men som senare under dagen visa sig vara någon form av korkad förkylning som snott min röst och ork

men faktiskt känt mig lyckligt lottad hela dagen

Jag fick sova hela natten

vakna utvilad av försovningen

hann få iväg barn till skola 

suttit på filt å lekt hela dagen 

och när mannen kom hem städa han av hemmet å lät mig fortsätta min enkla dag... 

Ingen tanke alls hade jag på att

Jag fått stressa som en tok på morgonen att liten kille var på trist humör så de enda gångerna han var nöjd var på filten med en tittut lekande mamma eller där på min höft

Nej ingen tanke på att mattheten i kroppen var så stor att jag faktiskt såg plocka undan dagen som ett marathon lopp...

Å allt tack vare syrran 

hon som var i min cirkel idag

så du

Slemelie om jag mår som jag gör idag 

ring imorgon oxå och jag hoppas du behöver ljuga för mig

för din natt å dag är inget jag önskar dig i repris... 

Men tala om allt elände

spä på...

Ja ljug för mig älskling 

så min morgondag blir rena drömmen...

Morrande dagen

Det bara är så 

ibland ilsknar jag till...

Ibland ilsknar jag till riktigt mycket 

såpass att tårar rinner på mina kinder och jag hatar dem just då... 

För är det något jag vill just då så är det inte att verka ledsen... för jag är bara så ursinnigt förbannad!!!!

Och tala inte mig tillrätta gör inte mina känslor till något de inte...

säg inte att det är väl inget att bli upprörd för...

för det är allt just då

de är hela bägaren jag fyllt i månader 

Fyllt med

sömnlöshet

tristess 

oro 

värk

Suckar över våra barn 

dina suckar över våra barn

det är alla timmar jag själv styr skeppet för just nu har du mycket på ditt jobb

Det är middagsbordet jag alltid dukar 

det är middagsbordet jag alltid dukar av

Tvättmaskinen som alltid tar ett varv varje dag

Kläder

sopor 

Mathandling

För sen få suckar av folk i kör

Tråkhandling, mat är äcklig, tvätthögar som aldrig tas in på sitt rum

Diskbänk som inte städas efter sig

Det är helgerna då allt ska hända

då bord dukas upp besökare efter besökare

så säg inte jag överreagerar eller  missuppfattar...

Jag bara reagerar....

för just då har bägaren runnit över och jag blir likt ett barn allt blir svart och vitt

De gråa zonerna jag oftast har existerar inte längre... 

Igår var just en sån dag

Idag...

gråzonerna smyger sig sakta tillbax

men akta er 

än är supersurasunket kvar som en smörja inom denna kropp 

En kvinna ett hem man vill minnas

Hade en papegoja på mitt huvud idag 

rasen av minsta sorten minsann 

fråga mig inte mer om denna gojas namn å ras för lade det aldrig på minnet...

Men han sa iaf hej då till mig när jag tog på mig skorna för lämna detta lilla zoo som gömde sig i grythyttan.

Var å hämta en kissekatt idag

en liten svart kisse med grå ränder så mörkt grå att man inte alltid skymtar dem men de finns där och man ler när ljuset låter dem synas för det är ett vackert mönster han bär denna gosse...

Han som nu somnat där på soffryggens kant...

Namnlös är han fortfarande och även om jag tyckte namnet kvartoplåt var lite gulligt så näää

det namnet ska han nog ändå inte få...

Men det var inte det jag skulle skriva av mig om...

nej inte alls det...

jag skulle ju skriva om hemmet jag besökte

stoltheten i sitt hem hur det än är

för där stod jag med en bebis på armen en papegoja på huvudet fyra valpar minst lika många katter i olika kön och åldrar och så min blivande randiga kisse sprang runt mina fötter

Utanför hördes de frigående hönsen de hade på villatomten...

Ljuvligt charmigt kaos fanns och där stod hon

Kvinnan som knaprade allergimedicin för tålde katter gjorde hon inte, men hjärtat för djur var större så hon hade inte i sin vildaste fantasi en tanke på att omplacera dem... 

Men där gick jag

hur denna hämta kattunge grej blev en skattletar vandring i hennes hem vet jag inte...

men jag gillade det

Soffan skåpet fåtöljen krukor och senaste fyndet från Tradera ett tyg som skulle bli gardiner... 

Och hur ostädat det än var

hade jag bara lust att slå mig ner där i den otroligt charmiga soffan från dåtid och lagt ögonen på adventsljusstaken hon nyss fyndat i teak och bara känt mig hemma...

Och milen hem 

med två bebisar 

Den håriga i bur 

den med knappt några fjun säkert fastspänd i sin stol 

så log jag stort... 

Iaf tills jag insåg 

Herregud det e slut på disel!!!!

men det är en annan historia hem kom vi iaf... 

Lyxliv

Att sitta nyduschad med nyrakade ben är en lyx

Inte ens en orakad armhåla har jag just nu

Barnet sover

kaffet i koppen doftar så ljuvligt

ja ikapp med huden som tom han smörjas av in av doften jag gillar 

Hudlotionen som så trist tog slut 

den som är lite för dyr för att nog köpas igen...

Herregud jag har det ju gudomligt just nu...

Värktabletter har suddat bort smärtan i kroppen

allt är perfekt

Nästan så jag känner mig som en av alla de mammor som man får hälsa på i sina lyxiga hem i mammatidningar...

De som ler mot en med sin perfekta hy å hår som svallar i överflöd mot deras tunna kroppar...

Jag lever i lyx 

just för stunden...

Hade du frågat mig vid fyra imorse

när jag satt i soffan å lukta svett med fett hår och lekte en lek som kallas buhu istället för tittut med håret åt alla håll och ögon så små av sömnbristen

Då när värken störde varje rörelse och händer som domnat bort

hade du frågat då hur allt kändes hade du nog hittat mig i en interjuv från tidningen situation 

men nu är nu

och jag har pryder ett magasin på första sidan känsla

Tror jag sitter kvar här i fåtöljen en stund till

slurpa sakta på kaffet och bara vara kvar i lyxkänslan jag bär 

Djup kvällssuck

För ibland blir jag arg

eller kanske är det oftast en besvikelse...

att jag inte orkar "kriga"

eller jag ser nog bara inte meningen med att säga min åsikt när någon väljer tycka "jag har rätt alla som inte tycker som jag har fel"

Förstår då inte meningen med argumentera diskutera när allt ska vara så svart å vitt... 

Nej ibland blir jag arg...

eller kanske mer besviken på trångsynta människor... 

och idag var just en sån dag...

fast visst

den var trevlig oxå

åt gott bröd vid svärmors köksbord

uppdaterades av det senaste i deras värld... 

Träffa en vän...

så dagen var inte alls så dum...

trots jag ilskna till...

hittade är vi

För där 

just då när orkanvindarna kastades

fram å tillbaka

hit å dit i något som just då kändes som en evighet 

någonstans där försvann du 

och hur jag än försökte sträcka ut min hand så nådde jag aldrig ditt jag...

för inget var som det skulle

allt låg i spillror där mellan oss

ilska och smärta avlöste varandra

i en evighetsmaskin...

Och så plötsligt 

utan att någon av oss nog förstod 

fanns det en liten väldigt osäker stig fylld med hundratals minor av olika slag...

Och vi tog ett steg

ett till 

sakta sakta 

med sådan försiktighet som man packar upp kristallglasen ur tidningspappret för inga i värden kan ersätta för minnen finns i varje millimeter av dem

så sköra 

så lätta att krossa 

för sen förbli oförmögna att repareras

just så stilla vandrar vi

Vi är fortfarande där 

även om vi börjar känna oss mer och mer säkra 

de flesta minorna har vi röjt undan

men vissa finns kvar 

men det gör inget

för min hand når ditt jag 

ditt skratt 

du 

min förstfödda 

är återigen faktiskt en del av min vardag... 

Här hos mig 

Här hos oss....

Farsdag

Ibland blir man lite extra varm där inom sig... 

Sådär att jag stanna tiden för en kort sekund... 

Igår ramla hon in min dotter med ett litet skrynkligt ihopvikt papper hon gjort till ett kuvert! 

Det är en present till Magnus sa hon och log lätt tandlöst mot mig...

Jag har gjort ett till alla mina pappor! 

Och just där stanna tiden

Hjärtat värmdes 

Hennes alla pappor 

Jo igår var farsdag

en dag alla pappor ska firas

och här firades det 

med hemmagjord tårta och två teckningar i hemmagjort kuvert

Simba

Alla kommer vi till den dagen

ingen kan smita ifrån det...

Den där dagen då ens jag ska skiljas från sina

Idag var det simbas tur att lugnt somna in i famnen hos henne som varit hans matte i alla hans år...

Det är en märklig sak det där med döden så naturlig och ändå känns den så obegriplig och onaturlig när den drabbar någon i ens närhet... 

Kanske är det att den där vetskapen man alltid har som blir så märkbar

att ingen kan leva i evighet

vissa gör det bara längre 

andra kortare 

men aldrig i evighet... 

Och någon som står en nära 

någon man älskar av hela ens hjärta

Hur lever man ut dem? 

Så tomt blir det ju

och världen blir plötsligt inte alls lika bekväm som man vill den ska vara

och hur mycket man vill så kan inte tiden pausas eller spolas tbx...

Vissa sluter sig 

skriker med hela kroppsspråket 

Låt mig vara!!!

Andra smyger sig nära

håll om mig

och låt mitt jag vara ditt en stund...

Någon trycker bort känslor

för i ensamhet när tankar tillåts komma sjunka in i en saknadssorg

Någon skriker ut sin sorg låter alla känslor blottas...

Någon distanserar sig har koll på allt det praktiska... 

Vissa vill inte se inte röra bara minnas någon livfull och levande

Hur vi än gör så är döden den där så naturliga något som gör så förbaskat ont...

Vi har alla bara olika sätt att hantera den...

Vare sig det är ett djur eller människa så bearbetar vi det på samma sätt beroende på hur vi är som människa...

Inga fel finns

inga borden finns

för det där med döden är en väldigt personlig sak man tvingas dela på gott och ont med de man har närmast...

Ja idag somna simba in 

och denna familj har lika många olika sätt att sörja på som vi är människor...

och mitt sätt var en kyss på hans huvud

och en lätt smekning längst hans kropp som inte längre var hans...

och ett mjukt leende inom mig över hur just denna katt tog en märklig plats inom om mig

sprinterlöpare... jag?

Ibland springer dagar
som ett sprinterlopp
startskottet går och lika snabbt är loppet slut...
Denna dagen var just en sån dag och det känns som det var så nyss liten plutt och jag med håret på svaj och sömndruckna ögon traska nerför trappen för börja dagen...
Han med en stund vid bröstet
jag med en stund med starkt kaffe i min kopp

Nu är dagen slut
loppet är förbi
och likt de där sprinterlöparna som pustar ut med händerna på knäna
en arm som lyfts med sista kraften för tacka för sig
just precis så känner jag mig nu
och såna dagar som dessa får min kropp att minnas det min hjärna ibland glömmer
Min kropp är inte som andras
det är nu jag känner värken
stilla den finns där i händerna i fötterna lårbenen värker och armarna är så sköra mot beröring att kattens nos som trycker för få lite kel känns som ett knytnävsslag
värken som påminner mig så stilla
du tassar på dina gränser nu gumman
tänj dem lite till och jag kommer slå till hårt
imorgon
imorgon får inte mycket stå på schemat om helgen ska vara min och inte ägas av värken...

Hon sa det
den där doktorn på sjukhuset
att jag kommer lära mig
kommer förstå min kropp mer å mer
och visst är det så
jag har lärt mig kroppen såpass bra att jag glömmer bort ibland att den är inte som andras min kropp
den bär på en värk som alltid finns där under ytan
och jag gillar det...
jag inte det att jag har en värk som gärna hälsar på så fort jag tar en dag i sprinterfart
nej det där att jag faktiskt glömmer bort
inte tänker på det

och kanske kanske det inte då faktiskt inte alls gör så mycket att ha några sprinterloppsdagar i mitt liv...
för det är ju då
jag som nu sitter här med ett leende och förstår
att jag börjar hitta den där balansen
där jag mår och känner mig som alla andra såpass att jag inte ägs av värken längre

Tomtar på rad

De har börjat anfalla
en efter en står de där
på rad
vart man än vänder sig så finns de
överallt
som en liten arme
som påminner mig
viskar lite stilla tyst
kom igen nu
det e dags
vakna upp
det är dags för jul här snart
snabba på
skynda skynda skynda

ja det är jul snart
och jag gör som jag gör alla år
precis exakt just denna tid typ
kan vara två veckor tidigare än nu ibland
de åren tycker jag att jag e extremt duktig
ja, sådär duktig så kunde jag
så skulle jag ryggdunka mig själv
men jag kan ju inte det... men jag tror ni förstår känslan jag försöker förmedla

jag säger högt inom mig
I år ska jag inte vara ute i sista stund
i år ska jag minsann ha varenda julklapp fixad innan flickan med tända ljus står på min tröskel
och lyser upp i det kalla mörkret
men
det finns alltid ett men
och även denna gången
men det slutar alltid med att jag står där med lätt stress
och panikhandlar något opersonligt trist

men vet ni
vi gör ett nytt försök igen
så nu säger jag högt inom mig igen
I år
vet ni
I år ska ja minsann ha klapparna färdiga  tidigt
så det så!!!

ska bara få barnen att skriva sina listor
en
två
tre
fyra
fem
sex
listor ska beställas innan veckan nåt sitt slut
för jag just jag
ska visst minsann hålla tidsplaneringen iår

så vad önskar jag mig själv av den där tomten med skägg och ett hohohoande till läte
Raggsockor som sticks av välbehag
en doft kallas shower fresh
och en mac som lyser med ett äpple så sött

nej timmen börjar bli sen
ögonen kliar av trötthet
och liten gosse ligger där med knubbiga ben
där i min säng
å även om han inte riktigt vet det
så längtar han efter att jag ska krypa nära
känna hans varma hand mot min
en kort liten stund
innan john blund fångar mig

Som folk är som mest fast tvärtom

 Vissa bara är...

inte riktigt som vanligt folk...

speciell annorlunda och ibland alldeles alldeles underbar...

Asch nu kanske jag överdrev 

iallafall det sista där 

men idag satt jag iaf på hans favorit resturang i Lindesberg och åt kinamat i buffévariant... 

Ja, han min sambos vän

Han som sitter på sin stubbe å röker pipa och folkskyggt flyttat till ingenmansland... 

Men nu satt han där i en rutig skjorta gömd bakom en fleecejacka framför mig och jag tror jag faktiskt njöt av stunden...

För ibland 

ja ibland är annorlunda en fin sak att vara... 

Och ibland har man äran att få sitta vid samma bord som någon som "inte är som folk" 

Hur man nu är som folk...

ja det är ett annat kapitel

Ord i rask dans

Hon pratar i en evighet 

för en kort sekund tystnar hon 

för sen låta orden dansa igen

Hon kan prata!!! mamma sa min son en dag när hon varit på besök...

Och det kan hon

sådär att ibland kollar jag i smyg hur lång tystnaden mellan hennes dans i ord kan vara... 

Å jag ler alltid inombords då 

för den blir aldrig lång...

Och för varje ord

berättelse hon berättar smyger hennes jag sig närmare och närmare mitt jag...

Ja jag gillar lyssna på hennes orddans den som bygger en relation vi kommer ha i många år framåt

i motgångar å framgångar kommer vi alltid vara vid varandra utan vi själva valt varandra

för hon är min svärmor

å jag hennes svärdotter

och igår satt jag där vid hennes köksbord åt något jag inte ätit på minst 15år 

Och kålpudding var riktigt gott minsann fast det är väl som det mesta...

Med någon man mjukler med så asmakar mat faktiskt mest alltid gott!

De där dagarna de där dagarna...

Vissa dagar då är man trött på att vara mor... 

Man gungar å gungar men när inget hjälper då önskar man någon sekund där att det fanns någon form av retur på detta... 

Och lika plötsligt som tanken slår en 

Håller man det lilla skrikande barnet mot sitt bröst snosar mot huvudet och drar in doften 

och liksom inte i hela världen kan förstå hur världen skulle vara utan just detta barn

för visst hade hjärtat inte varit helt...

För så är det ju varje gång ett barn träder in i mitt liv 

Kärleken blir så enorm 

Slår undan fötterna för en

och det där märkliga häftiga jag aldrig riktigt kan fatta å förstå

Mitt hjärta, min kärlek för er mina barn har inga som helst gränser.....

Hösten känns riktigt mycket nu

Det var en sån där vacker höstdag idag... 

Ja ni vet när kylan känns men den är bara sådär sval att den bara når under det första hudlagret... 

aldrig når kylan riktigt in 

kyler inte ner ens inre

Och jag njöt 

av höstens svala smekningar på mina bara armar 

och kanske jag borde hämtat en kofta 

men log där inom mig för mycket av höstkänslan mot min hud för gömma min hud...

lät kaffemaskinen fylla min kopp

sjönk ner på trappen utanför huset 

lät foten vagga vagnen 

såg hon min yngsta tjej måla hela världen...

Eller iaf uppfarten men där inom mig måla hon min värld sådär hon och hennes syskon alltid gör...

Ibland i de vackraste färgerna

ibland i lustig argt morrande abstrakt 

men alltid de färglägger min vardag 

Ja, vad vore min dag utan dem...?

inte alls som denna regnbågsfärgade bergådalbana iaf...

Kanske... Kanske... Bara trist grå....

Saknadsinsikt

Jag saknar 

en massa 

Jag saknar höja musiken i hörlurarna och leka med orden som alltid dansar en dans inom mig... 

Ibland i otakt

ibland i takt

men alltid alltid är det just mitt jag som dansar där i en jämn ström av ord 

Jag saknar så det skriker i mig

så igår när jag la mig och ord bara dansa i en hetsig skrikande gapande tankedans så sömnen inte ville komma...

Så bestämde jag... 

Ska se till att få tiden

sno tiden 

Att återigen höja musiken i hörlurarna 

och skriva de där tankarna som är mitt jag