Den där dagen
för många dagar sen
när oron om att inte hitta ett hem till mig och mina barn gnagde så djupt inom mig
just den dagen när hjärtat lättades
stenen på ton i magen bara luftes ur
och mitt namn stod där på pappret
sådär på svart å vitt
jag hade ett hem
ett alldeles eget hem
som bara var mitt
vårat
mina barn och jag hade ett tak
och inom fyra väggar byggde jag upp livet igen...
kanske var det därför jag höll lägenheten så kär
för det var där jag började gräva fram mitt jag i ruinerna
just den dagen mindes jag när jag mitt namn skrev där sådär svart på vitt idag
framför mannen som jag en gång kunde gett en stor fet smällkyss på munnen
för han hade en ledig lgh till just mig...
nycklar räknades
och jag log när han sträckte fram handen
han som visste hur allting var när jag flyttade in
han som log med sin utsträckta hand
det ordna sig ju sa han medan han skaka min hand
och önska mig lycka till...
och det är nog så
det där jag bad någon övertyga mig om
då å då
när jag på min fråga visst ordnar det sig
alltid svara
det ordnar sig
vi ser till att det ordnar sig
ja, det ordna sig
visst gjorde de det
resan är inte riktig klar
vissa saker ska repareras, putsas rätt
knuffas och möbleras om
där i mitt jag...
fast
det finns ingen sten djupt i magen
kanske mest bara grus i skor
fast
man får nog räkna med sånt
jag har ju traskat genom öknen som pappa sa
den där gången
när jag knappt orka andas och vagga mig själv på köksgolv i mitt barndomshem...
klart som attans
man får räkna med lite grus i skor då...
och ikväll
ska vi fira in våren
där vid brasan med ungar i plural
grilla korv
och jag misstänker min hand kommer söka din
och känna svaret jag alltid får där
det ordnar sig
allt ordnar sig
vi ska bara se till att det ordnar sig
