onsdag 23 oktober 2013

Stor å stark behöver oxå vara knyttet ibland

Och det är ganska skönt när känslan sjunkit in
Jag kan inte styra detta
bara se till å stå stadigt på mina fötter
se till att ni håller i mig de ggr någon slår till och får mig svaja till för även om jag är en massa så har jag lärt mig
Ensam är inte stark....
För likt leken
den man slänger sig bakåt
å blir fångad
har mitt jag de senaste åren
ramlat famlat kastat mig
Och varje gång har ni stått där så tålmodigt å fångat mig
och de gånger ni aldrig hann fånga mig i fallet
satt ni med mig
gunga mig till ro
blåste på såren inom mig...
med ord 
ömhet
å en känsla så stor om att jag aldrig ensam var

Så här står jag
så stadigt jag bara kan
med vetskapen
jag kan bara vara
så jäkla stark som möjligt
För alla stormar blir tillslut bara stilla mjuka vindar...
och denna storm 
alla dessa ord
åsikter
om någon som är jag
kommer en dag bara vara 
den där tiden i allas våra liv
när vi i stormens öga rodde åt olika håll...

Och just den dagen
vill jag känna
jag gjorde mitt allt
men tills dess
så står jag här
på så stadiga ben jag bara kan

och de gånger jag faller ihop
gråter som ett barn
river min hud
ihop om att känslor ska sippra ut
kom inte med klokhetens ord
låt min kropp bara få vaggas av dig
för jag vet
vet så väl alla kloka ord 
vill just då
bara inte vara så jävla stark
 

tisdag 22 oktober 2013

Isabella Isabella

Hon kom förbi idag 
vännen med litet busfrö i hand

redan från första gången 
ja, när hon var sådär liten å pytte som de är när de nyfödda e...
redan då var hon söt som en liten docka...
Nu har hon vuxit
blivit stor å hela 2år
men lika lik en docka ändå
för lockarna
leendet med de mjölkvita tänderna som viskar lite lätt
avslöjar att nappen e hennes bästa vän när sömnen kryper sig på...

Fortfarande mjukler jag åt hennes lilla väsen 
hon som samlar på ord
fångar alla ord som lämnar andras läppar och smakar på dem med sin lilla barnaröst som ännu inte lärt sig alla ljuds läten
och jag log stort
mot lilla kroppen som hoppa runt i min soffa
åt det där vackra
jag älskar studera i tysthet
som finns i de där barnen som verkligen suger in allt som händer runt ögonen öronen som håller sig vidöppna...

ja de kom å gick
hand i hand 
men däremellan log jag
myste
av prat vänner mellan
av skutt å hopp av liten tjej som samlar på ord 


måndag 21 oktober 2013

Saknad

Det gjorde ont
på riktigt där inne i mig
den där tysta stilla smärtan man konstant bär...
Ja, den som blivit en del av sitt jag att man inte alltid känner den...
För livet den där vardagen rullar på ibland så fort att man inte hinner reflektera över den...
Då känns knappt smärtan bara är där som en stilla saknad i bröstet...
Och ibland bara hugger den till
som den anfaller hjärtat
så hårt att allt slutar andas för en stund...
Idag högg den till
fotot av hennes skratt
leendet
det där röda håret hon tjatade om att få färga :)
Hon såg sådär ut
som barn ska se ut
lyckliga fria enkla...
och jag bara satt där
med fotot framför mig
med salta kinder...
Saknar henne...
ibland så stilla att det knappt märks
för saknaden har blivit min vardag
å ibland
som idag
kraftfullt hårt å kantigt 

för sakna sitt barn
gör ont
alltid
fast ibland lite mer

Älskar dig snuttan!