Jag köper den i perioder
eller mest de där gångerna jag har slantar i plånboken...
Tidningen situation
Förr handla jag den alltid av honom utanför maxi...
Nu handlar jag så sällan där
så han utanför marieberg brukar få mina slantar och jag hans tidning...
Jag ger tiggare pengar
de som ger mig en melodi på dragspel eller ser på mig med en mänsklig värdighet
De som ojar eller jämrar sig får sällan mina slantar...
Varför... Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara min tanke där
Men lite som med barnen hemma tror jag
Ger de mig något får de tillbax
Gråter de och ligger på golvet och gör allt för de ska få godiset i affären
nä då har jag ingen lust alls att köpa något...
Och ger någon mig en melodi att nynna på ger jag mer gärna lite lön för det och nynnar på en melodi hem i bil
Får jag en blick som visar en värdighet och inte en känsla av skådespeleri ja då tömmer jag gärna min plånbok i pappersmuggen...
Får jag ett igenkännande hej hej på min stammis affär
lämnar jag alltid ett leende och hejjar glatt tillbax å först nästa gång vi möts
Och självklart ges en peng där mellan hejjandet då å då...
Men alla regler har ett undantag...
så är det alltid
och även min "regel"
Han på stan kan få det hur hans allmäntillstånd än är
ojande
spelande
eller på pickalurven utanför systemet
Han som min son gick förbi gång på gång när han var liten och la slantar till från hans egna spindelmannen plånbok...
Efter några gånger så gav han en guldpeng tillbax till min son och sa jan skulle köpa något roligt...
Sen dess...
Mina mynt är hans
för han visa sitt hjärta
trots suget han alltid verkar ha för när slantar till en öl fåtts värmer eller dövar han sitt inre med en starköl
(Och det e en iakttagelse från mitt boende i lägenheten ovanför systemet... Ingen fördom)
Men idag
skulle jag ju prata om...
så idag...
kom jag traskande ut från marieberg
såg han med tidningen stå bredvid en av den ojande typen av tiggare och jag gick fram och inser med plånboken i handen slantar var slut
fråga min äldsta dotter om hon hade en femtiolapp
och när hon tömde sin ficka på lappar å mynt i olika valörer som hamnar i min hand
ser jag hur tiggaren skiner upp i min ögonvrå för hastigt inse
Pengarna räcks över toll mannen med skägg och tidning...
Jag hör det aldrig
men dottern fnissa när vi gick mot bilen
sa
Mamma hörde du
Du är en jävla rasist mamma!!!
Och jag log
skratta högt åt det i bilen
när minsta dottern frågande undra
Hur är en jävla rasist mamma!?!
Japp idag
var jag en rasist mamma
och nog för jag bär på fördomar som alla andra i vår vida värld
men sällan de handlar om nyansen som sitter på skinnet vi bär...
spelar ingen roll vilken kulör din hud har möter jag dig i en mörk gränd och dina ögon glittar av liv kommer jag inte få en klump i magen av ängslan
Har dina ögon en isande död känsla kommer jag rysa av obehag hur varm sommardag det än är
Och skriker du på ditt barn med svordomar kommer jag tro du inte har alla bestick i din låda hur perfekt din utsida än ser ut
Kysser du ditt skitiga barns hår försöker dra ner byxan som blivit för kort för barn växer snabbare än pengar hinner komma in ibland kommer mitt hjärta smälta av den där vackra moderskärleken man bara kan tappa andan av ibland för den e så stark...
Så
visst är jag full med fördomar...
för han med isande död blick kanske faktiskt är världens gulligaste
Hon som skrikande svär åt sitt barn kanske bara haft en riktigt dålig dag...
Fast vi har alla fördomar
den där tanken vi borde slå bort lika fort den kommer...
För den gör oss instängda
och tråkiga som människor
och vem vill vara en unken trist grå sak som aldrig kommer ut ur garderoben
Och den saken
hoppas jag att jag aldrig ska sluta jobba på...
