Trött eller tröttare men absolut inte tröttast... säger vi...

andas in andas ut
andas in andas ut…

precis just så gör man
och sen gör man det igen och igen och igen
och lite här å där bland andetagen hackar man lite lök
steker lite mat
dukar
tappar tålamodet och ber maten tystna munnen
dukar av
städar
torkar snor med sin egna tröja
skjutsar något barn dit det ska
byter en bajsblöja
gungar en vagn
hackar lite mer lök
letar efter napp
swichar in något i ugnen
hackar grönsaker i alla möjliga färger
målar en hage på uppfarten
lyssnar på någons tonårsfunderingar
och vips så har kvällen kommit
och man får krypa ner på kudden dra täcket över sig och njuta av sömn
hörde ni
vilket vackert ord egentligen
sömn…

eller är det bara jag som lider av sömnbrist?

men jag har ett knep
funkar inte alla gånger men allt som oftast
jag sminkar bort alla mörka ringar under ögonen
kammar håret och låter det sitta i en tofs å dingla istället för den klassiska tredagarsknuten jag formligen bor i annars…

och vips
så ser jag inte så förbaskat trött ut
nästan så jag lurar mig själv

ja, tillräckligt lurad för orka vara igång för vara mor till fem en dag
så lättlurad kan jag vara minsann
men ibland tror jag faktiskt jag gillar vara lättlurad
iaf när det gäller detta ämne…

och kvällen är här nu
kvällsmaten står i ugnen och doftar
väntar på han min allra käreste som borde ramla in från jobbet om en stund
lite mat i magen
en stund vid de äldre barnens sida där i soffan
medan (förhoppningsvis) de andra två sover gott i sina sängar…
och mitt borde jag skjutit upp i en evighet borde jag ta tag i…
det där med att trolla till min cv så den ser lite läckrare ut
och skicka iväg den till de möjliga jobb jag kan tänka mig
för det e dags nu
finns inte tid att vela mer
nytt jobb måste jag ha annars kommer min kropp tillslut inte orka
vara det jag helst vill vara
en mor som finns där
en vän som orkar ses
en älskling som ler 

Och min önskan blev uppfylld!!!!

Jag ska erkänna jag log faktiskt lite imorse när jag tassa ut i köket med liten på arm
klockan på ugnen skrek med skarpa siffror 4.00 åt mig…

och för en kort sekund tänkte jag, kan inte klaga det var ju det jag bad om igår kväll…

vissa kvällar är ju såna där man inte vet hur natten ska sluta så man ställer in sig på en jobbig natt och innerst inne vet man ju
önska att barnet sover till 5-6 är rent önsketänkandet och helt otänkbart…
så man kryper ner med tummarna hårt hållna över att den lille krabaten som håller på å bli sjuk iaf sover så man hinner blunda en stund…
sån kväll var det igår
så medan jag smög ner liten vi burit på i timmar av gnäll
han som äntligen somnat
bad jag en tyst bön till något
sov iaf till fyra
snälla lilla gossebarn ge mig fyra timmars sömn iaf…

och nu här på morgonen vakna liten
tog sin febervarma hand å la lite slött men ändå bestämt på min kind

och så låg vi
pillandes lätt på varandra
han halvsovandes
jag halvsovandes
tills han tröttna och ville upp
och vad möts jag av där i köket
klockan som lyser så skarpt och fint i mörkret
påminner mig… nej du kan inte klaga
du bad ju faktiskt igår jag hörde det klart och tydligt
sov iaf till fyra….

och idag hade jag ju tänkt göra det där som några av barnen ville
det var någon rabatt på polarn å pyret och br leksaker för yngsta tjejen som locka
och det var dollars stores billiga men åhh sliter ej på håret snoddar till äldsta dottern

men misstänker
det får bli en repris av gårdagen

för krabat har feber å en ynklig och liten
pyjamasbyxor hela långa dagen lång
kojbygge
kaffe i många omgångar

och mys i soffan 

ja, lite nytta fick jag gjort
rensa handväskan… och sånt kan verka ynkligt… men gud vad skönt att slippa sand hårstrån m.m på tuggummin som ramlat ur påsen och i brist av vettiga tuggummin ändå får duga…

(ja, ska inte skönmåla det förekom väl ett å annat uttryck som ”nu får ni ge er, sluta bråka”

men på det stora hela var det en bra dag
och just en sån tänkte jag ta en repris av…

 de där gångerna man aldrig ångrar många barn

när de kryper upp och myser in i varandra

 Kojmys

(bästa var nog att kojan hade en egen taklampa)

 Mysbyxor hela långa dagen lång

julklappstips...

ett par till pyjamasbyxor och raggsockor

bara nödvändigt kvar...

ja, tandborsten känns väl överkurs kanske...

Frukost funderingar och lätta tankeönskningar om dagen

Och här sitter jag med min lilla frukost
kaffe och en brödbit utan kolhydrater pimpad med brieost och prosciutto
men en dotter framför mig som mumsar kvarg med blåbärs smak pimpad med några små flingor av okänd karaktär
och vill inte alls göra någonting stort eller märkvärdigt

Ja, vissa dagar bara är
tror bestämt att jag ska ta mig en sådan…
ja, ni vet de där dagarna som inte lockar till och gå ut för det är mer grått är färgglatt där ute…
just en sån dag är det
tror jag behåller pyjamasbyxorna och raggsockorna hela dagen
och bara bor in mig i mys

återstår å ser om det blir så bara
det är påsklov
huset är fullt av barn
barn verkar inte alltid förstå sig på det där med med att inget göra dagar…
de har inte förstått det där med luta sig tillbad

krypa upp i en skön ställning och njuta av en bok en film eller bara lugnet

Snart ska jag ha systermys

På väg

till systern som bor på toklångt bort från mig å min familj...

Ibland funderar jag 

iaf de gångerna vi ska ses och man blir sådär som ett barn på julafton glad längtansfull och med iver vill komma iväg nu nu nu inte en minut senare 

för en minut senare betyder en minut mindre med syster å hennes familj... 

Hur skulle det vara om alla vi systrar bodde mkt närmre varandra och teoretiskt sett kunde setts varje dag...

Hade vi gjort det? 

Hade vi tröttnat på varandras egenheter? 

Hade vi ändå inte setts så ofta? 

Kanske alla mil mellan oss systrar gör att vi värdesätter varandra mer? 

Det är lycka att ses

att krama om varandra ger värme i kroppen rakt igenom...

och iaf jag längtar efter nästa gång vi ska ses...

Jag vet inte hur det är 

men en sak vet jag att mina systrar betyder mer å mer för mig för varje år som går och en gång i framtiden när alla våra barn är utflugna och tid är något vi har mer av... 

Då önskar jag 

ser det framför mig att vi har det där som min farmor å hennes syster hade ända tills döden skilde dem åt...

Skrattet fnisset och sån stor kärlek toll varandra...

Pappa tyckte de där rynkiga tanterna i städrock blev som fnittrande tonåringar igen de ggr de reste för ses...

Och även om det är många år kvar till jag å mina systrar är 80-90år

men visst vore det en enorm rikedom att få ha varandra livet igenom 

dagar då huvudet känns allt för stort

idag har det varit en sån där dag då kroppen sagt nej till allt
såna dagar kan göra mig pissed off
när t.om tandborsten skaver mot huden då vet man
idag suger dagen hårt
så man blandar en cocktailmix av värktabletter och hoppas att de ska verka
ibland är det en marginell effekt
ibland tillräckligt stor effekt för komma någorlunda på fötter
men aldrig en sån effekt så man står smärtfri

så när vårdcentralen ringde å avboka mitt möte med sjukgymnasten log jag lite inombords

tacka ödet för lämpligheten av sjukgymnasten att vara sjuk just idag
en sak mindre på måstelistan kändes faktiskt riktigt bra
inte för det var många måsten på den listan idag
men ett måste räckte
ett var helt tillräckligt för få mig känna näääe jag vill inte
jag orkar inte
jag somnar ju stående 

och värken sitter överallt idag

istället har jag fått en lunch
ja, barnvakten som skulle passa minsting när jag var hos sjukgymnasten ville ju träffa sitt barnbarn
och bjöd in på lunch
egentligen är det en sån dag jag önska jag kunde vara sjuk på ”riktigt”
ni vet när man känner sig krasslig och stoppar termometern i munnen och den visar feber
då känns det alltid lättare att sjukanmäla sig… jag har feber…

men med fibromyalgi visar tempen sällan feber… trots influensa värken konstant finns i kroppen…
så egentligen önska jag att jag kunde säga
får tacka nej till erbjudandet
ligger här med feber å mår inte alls bra

men jag tacka ja
och soppan ligger där nu som bomull i magen
kroppen ännu tröttare än den var imorse
och ögonen vill hela tiden slutas

ja, idag är en sån där dag som kroppen sagt ifrån
men diskmaskinen tänkte jag iaf få urplockad
tvättmaskinens tvätt borde hängas…
men sen
ska jag lyssna på min kropp och vila
för imorgon ska jag träffa en vän på stan
på lördag ska jag äntligen träffa syster å hennes två älsklingar…

så… jag vet… idag borde jag låta kroppen få bestämma tempo

för imorgon vill jag ha en dag utan cocktailmix

stora känslor små bilder

 Minnas genom bilder…
ni vet de där gångerna när man av en tillfällighet sitter och bläddrar bland album eller kort hos sina föräldrar och ler minns njuter ja man kan tillåmed minnas dofterna ibland smaken av den kalla mjölkchokladen som oftast låg där i mammas vinterjackas bröstficka
den som sakta sakta mjuknade upp när man stoppa in den i värmen där i munnen…

härrom dagen förde jag över 1 1/2år bilder i min dator från mobilen
mobilen som verkligen skrek
du får inte plats med mer skit nu…
och jag mjuklog åt bilder som åkte upp på min data bild efter bild
minne efter minne…
och plötsligt sakna jag fotoalbum 

och den tiden då man faktiskt tog sig tid att framkalla sina bilder

Hade lovat mig själv idag

inte handla… inte handla
du behöver en hel del
men inte akut akut riktigt än…
känns som pengar ibland bara rinner ur fingrarna

så idag skulle jag å vännen ses på marieberg å ta en lunch
självklart höll jag inte löftet 70% på reapriset stod det i affären som sålde plånböcker 

och med min plånbok som faktiskt knappt kan användas längre sågs erbjudandet väldigt lockande ut och jag valde och valde ingen som traska direkt till hjärtat på mig och min vän stod tålmodigt vid min sida medan jag öppna jämförde kände på materialet
kolla insidan var den praktiskt nog osv osv… tror inte jag behöver skriva mer ingående, tror ni liksom greppat att jag inte vill köpa en plånbok som inte känns helt hundra och jag har många saker som ska bara vara rätt helt å slätt…
den jag mest stod å pilla på kosta 40:- 

och någonstans där kände jag
kanske faktiskt ska slå till å köpa den
min andra plånbok har liksom gjort sitt och med lite huvudräkning så insåg jag att den faktiskt kanske hade gjort sitt… köpte den ändå när jag gick första året på gymnasiet och även om jag inte nämner min ålder kan ni ju räkna ut att det var några år sedan det…
min vän log när jag sa
tror jag tar den här… hon har ju trots varit med några gånger när jag fingrat på plånböcker förr…
och kanske hon kände en liten lätt lättnad 

hon kommer om hon har tur slippa stå tålmodigt bredvid de närmsta 19åren om den nya ska hålla lika länge som min gamla gjorde…

självklart sluta inte shoppandet där
det skulle faktiskt ha slutat där men självklart råka jag bara snubbla in i en klänning som ropa ett hej från sin hängare
och jag behöver något
de där gångerna folk kommer hem på mat och man borde vara lte finare än vanligt
de där gångerna man vill vara finare men ändå bekväm
så jag prova
och jupp den var ju fin på med
så visa kortet fick dras en gång till idag
och nu sitter jag här
försöker få bort tröttheten som köpcentrum alltid ger min kropp med en kopp kaffe
och känner mig lite nöjd ändå
300 kronor fattigare
men har en plånbok som håller kort å pengar på plats
och har en klänning som faktiskt sitter riktigt fint

hmmm
undra just…
vad jag behöver för skor som passar till ;)

nä…

det finns nog på hyllan i garderoben ett helt gäng
och gör det inte det
kommer det komma en dag till
då jag kommer lova mig att inte köpa något
för en lunch på marieberg e ju jag å min väns grej…

De där djuren vi har på vår mattallrik

För några veckor sen satt jag som vanligt och leta recept på kokaihop.se

(kan inte riktigt släppa det jag då såg därför dessa ord)
testa om du inte gjort det ja kokaihop.se alltså
där betygsätter folk rätten och de med många stjärnor är oftast riktigt god mat
och man får tips och idéer på hur man ska lösa veckans matsedel…

men där satt jag och klicka mig fram
och får fram ett recept mammas E.s kaningryta
ett recept på hur man tillagar en kanin helt enkelt så det ska smaka mums…
men det som var utstickande
det som skiljde detta recept mot de andra var bilden
det var inte den där typiska mat bilden
fint upplagt på en tallrik med lite passande tillbehör till…

nej det var ett litet barn klädd i sjuttiotalskläder bredvid en kaninbur
och jag log
log faktiskt stort
såg inget onaturligt med detta
var så naturligt
så ekologiskt
och djurvänligt

så våra "djurprodukter" borde få leva
älskade klappade för sen när frysens innehåll börjar tryta

få gå vägen till och bli människoföda

receptet hade fått såååå många kommentarer
väldigt få över hur grytan egentligen smaka
och de som inte reagerat starkt över bilden och testat själva receptet hade faktiskt gillat smakerna

det var ord om djurplågeri
barnplågare… ja säg något som inte var fel med detta upplägg…

och jag satt där fortfarande och log
inte åt kommentarerna
utan åt bilden
åt hur vi faktiskt hamnat så snett att våra barn inte ska veta vad vi egentligen äter
att vi dagligen ska servera kött i olika produkter men inte tala om dess ursprung
var det faktiskt inte bättre förr?
när kaninerna på gården lekte med barnen
skutta lyckligt
log av kärleken de fick av barnahänder
innan de mätta våra magar
nu
nej nu ska vi trycka in våra blivande köttprodukter
göra dem så anonyma som möjligt i en miljö där inget levande djur borde få behöva leva
för och sen som pricken över i.et vaccumförpacka deras kropp i olika förpackningar och låta priset sjunka så lågt att det lockar så många som möjligt att handla…

det är inga bekymmer alls att lära våra barn
och fy den som berättar att den där rosa skinkan på smörgåsen en gång hade en kropp med ögon tryne och en svans med knorr

och om barnet sen råkar klappa denna lilla gris innan den når bordet
nej då är det tydligen fruktansvärt synd om detta barn
kommer ge traumatiska minnen de aldrig kan glömma…

missförstå mig rätt nu
jag tycker kanske inte barnen ska hugga huvudet av hönan
men jag minns min barndom som något fint
minns när pappa tog mig till slakthuset
inget var skrämmande
för pappa var ju lugn
jag minns hur farmor vände och vred på delar från olika delar på djuret
leta rätt på hur fibrerna gick så hon kunde stycka det rätt
de fina delarna lades försig
de mindre fina
de hamna i kvarnen och plötsligt blev en färs
allt togs tillvara
och frysen fylldes 

och det var en lyx en tacksamhet mot djuret man nyss slaktat

Jag minns hur man fiska och älskade när man fick napp
mörten fick simma tbx
abborren åts med stolthet senare under dagen

jag minns när jag var tonåring och börja ifrågasätta
djuren födan…
jag vart aldrig vegetarian
men jag fick mina föräldrar att köpa kött av en bonde i närheten
djur jag klappat
djur jag sett må bra
dem kunde jag med gott samvete äta…

så jag förstår inte hur folk tänker
att det är fruktansvärt att äta djuret man klappat lekt med…
är det inte då man faktiskt har rätten att äta kött
när du sett till att djuren får ett liv de förtjänar?

tänker jag fel?
är jag helt ute och cyklar?
men är det inte där vi ska börja?
förstå köttets ursprung
respektera deras liv
och strunta i om köttet inte längre kan serveras dagligen för priset har stigit?

För borde det inte vara så att bönder borde ha råd att låta djurhållningen kosta lite mer
så de kan ge
just det där som kallas ett värdigt liv till där som faktiskt fyller våra magar

jag kan ha fel
och jag förstår alla veganer vegetarianer
som kan tycka jag inte kan skriva förtjäna äta kött osv osv
men
dessa ord är inte till er 

det är en annan frågeställning
ett annat blogginlägg

dessa ord är till er andra
som förfasar sig över att låta barn leka med ”köttet” när det lever
men utan problem serverar kött i alla former dagligen till era barn

tänk om
iaf fundera en stund på saken

snart inte längre något barn

Det är ganska konstigt plötsligt sådär över en natt inser man
nämen hoppsan han är påväg att bli man…

eller man å man
är det de kriterierna som stämmer in på en man?

illaluktande
bredaxlad

muskler 

bullrig
stora fötter

tar plats

äter som en häst

och har känslor och temperament som mer svajar än står stadigt

hoppas verkligen inte det e så min syn e på män…

bäst och omformulera mig för min inre frid skull…

Min äldsta son har plötsligt förvandlats till en på väg att bli man varelse och jag kan inte göra något åt det bara stå här bredvid och inse
han har vuxit förbi mig
hans lilla mulliga kropp är ett minne blott

och kramen man då å då kan få
känns inte längre som den man omsluter ett barn
och kan trösta å blåsa bort alla bekymmer
mer bara en ömhet mellan två människor en närhet
men jag vet där han står i min famn
jag kan inte trösta och blåsa bort alla bekymmer jag en gång kunde
Jag kan bara stå här med så stadigt temperament jag kan
så de där gångerna när känslor å temperament svajar iväg för någon som börjat sin resa till vuxenvärlden att han vet…
en kram kan inte trösta allt längre
en mor kan inte blåsa bort alla bekymmer
men hon står iallafall där borta och försöker hålla någon balans å trygghet när tonårslivet stormar

japp
ganska konstigt är det
men som över en natt blev mitt lilla barn
en på väg att bli man varelse…

  

annorlunda rockar med eller utan sockar

det finns dagar för det mesta nuförtiden
oftast låter jag de bara vara utan att egentligen tänka på vad det e för dag
kanelbullen semlan mödrar fäder kvinnor osv osv

men gårdagen är en sån dag jag faktiskt låter finnas i min kalender
det är dagen annorlunda som min dotter kallar den

olika strumpor ska man bära
och olika strumpor vi bar i denna familj… iaf de flesta de andra har kommit upp i åldern vore ju pinsamt att bära olika strumpor…

och i vissa åldrar är det inte lika självklart att man får vara annorlunda
iaf inte ”jaget”…

och det är väl en riktigt bra dag att fira
att vara annorlunda är något riktigt riktigt bra och helt okej att vara
för vem vill vara som alla andra?
(nu pratar jag inte om åldern då man vill vara som alla andra för rädslan att sticka ut är för stor)

jag tror ni har fattat
och förstår
varför sockor av olika slag
åkte på…

idag är en sån där vanlig lördag utan direkt mål
eller ett ”mål” finns det väl
mat ska fixas två dyker in på middag vid 18 och det är alltid lite roligare att bjuda på något roligare än tacos…

så med ens innebär det en lite mer struktur över middagsbestyren… men turligt så står jag för annat i denna familjen och min sambo står för middagar som serveras till folk utanför familj…
inte mig emot…
inte mig emot alls…
så här sitter jg just nu medan han springer runt å letar rörsocker och vaniljpulver…

fast egentligen borde jag nog fixa mina armhålor fria från dofter man inte ser som folkvänliga
egentligen borde jag göra något annat nyttigt men men…
tror jag tar ett parti i vem där igen med dottra med håret på svaj…

Det där med vänner

Ibland stannar tiden en stund och man liksom känner med hela kroppen

utan dessa människor hade mitt liv varit fattigt

man behöver dem 

Eller behöver och behöver 

det är ju ett stort ord 

Klart jag skulle överleva utan de där två

men jag gillar leendet de ger mig

gillar att de är där två

finns bredvid och ger mig äran att få deras funderingar sorger skratt och låter min sorg å mitt skratt delas med deras...

Vissa vänner dömer aldrig hur olika man än är eller hur olika man än hantera situationer och det e då när man sitter där med dem runt sig som man faktiskt känner att det där med att leva är en riktigt härlig sak...

Som när vårsolen värmer ansiktet för första gången

eller när barnet man väntat läggs på ens bröst

När den man älskar ser på en som man var bäst i hela världen

Händelserna så enormt olika 

och egentligen inte ens jämförbara

Men lugnet den varma ömma känslan som omsluter å infinner sig inom sig

Den är den samma

Och man mjukler och ser tjusningen med livet...

Det är då man vet att man är stark 

Motgångarna man må ha blir inte mindre

Bara lättare att bära och hantera

Så tack för tårarna, skratten, egoboostningar och funderingarna om nutid dåtid och framtid

just eran mänsklighet gör er charmigt underbara 

där bredvid min vardag

Hudtörstig utsvulten och allmänt kärlekskrank

Jag törstar 

snart formligen skriker min hud efter din...

Nej inte snart den gör det redan

så hudtörstig är jag...

Tror jag skulle likna den hungrande människan som fick ett stort mål mat framför sig om jag just nu rörde din hud...

Det kliar i mig

det fattas något 

Lika mycket som kroppen behöver sömn mat vatten för funka

Behövs din hud för jag ska samla ihop mig 

orka vara...

Som om du kan läka hela med att bara omsluta dig med din värme...

Vi har magsjukan

Jag är frisk nu

barnen med

men han som stillar min närhet

Han ligger där i rummet bredvid

fortfarande en smittorisk

Och jag...

Jag ligger här

Inte alls ensam

en varm liten bebishand ligger på mitt bröst och är sådär sovande avslappnad att tyngden nästan kan göra avtryck på huden av den där värmande kärleken man har för sina barn

Men ändå

kalla mig fånig

men innan du gör det

så utan beröring så kan man faktiskt dö och tyna bort iaf om man är ett litet barn...

Vi vuxna vi är lite tåligare än så men utan beröring går delar av sitt jag in i dvala...

Så här är jag i min pyttelilla men ack så stora dvala för mig

för allt är relativt

och fortsätter törsta 

efter han vars hud fortfarande har skrikande gula skyltar på sig med orden smittorisk