Det rullar det snurrar men framåt det går

Ja så känns det
det rullar på
å ibland lite av...
Men faktiskt så är det mest på!

Mitt hem har blivit mitt
Mina barn börjar bo in sig
i det där att ha två hem...
Kär är jag oxå
Bodelningen helt klar
lån lösta
och skicka in önskan om hjälp med det ekonomiska ska göras
Det kan göras
För jag e skild
Står inte längre gift på civilstånd
Ingen är längre försörjningsskyldig min vardag...
Och jag gillar det
gillar att marken jag går på liksom är helt å hållet min

Och ändå
ändå
är andetag svåra ta mellan varven
antar
det är inte bara någon man skiljer sig ifrån
en del av sitt jag oxå
och lika mkt som min äldsta dotter kämpar med att hitta sitt jag
Kanske jag oxå gör just samma lilla stora sak

Men allt som oftast rullar det på
och ibland
lite av
Fast vad gör det
Någon
finns ju där
håller varje andetag över ytan
som de där simkuddarna man hade som barn
vattnet
djupet
blev inte lika läskigt
man liksom kunde andas lugnt
ta sig med tafatta ojämna men ack så säkra simtag framåt
nå målet
ja just där är jag nog
med simkuddar gjorda av ett nät av vänner
en kärlek

In i minsta detalj!!!

De kom igår
den där barnaskaran som är min
gav lägenheten ett liv den saknat förra veckan
Plötsligt var det kö till toa
kö till dusch
kö för få hjälp av mor
ja jag tror t.om det var kö till rulla in köttfärs i den färdigkavlade degen.
De där rullarna som ska tas med till dagis ikväll
Äppelpaj och barnvänliga köttfärspiroger...
Knytkalas med kultur
ja jag som e typisk svensk ska ta på mig svennekläder å ha svennemat med mig

(vet köttfärspiroger inte e helsvenskt men så få barn som äter bruna bönor med fläsk numera)

Och nu man ler åt all kultur dagiset bär
Tyskland, somalia, Turkiet, Kosovo, Serbien, Ryssland, Eritrea är länderna jag minns...

Ja ikväll ska vi äta mat från alla möjliga hörn från vår värld
ska bara lära mig nya journalsystemet jobbet ska ha där på utbildning
Ska bara stressa på buss
låta de äldre tre veta vilken buss jag hann med så de kan stå och hoppa på samma buss med mat i påsar
Ja
Jag tror denna dag är min första
Tidspressade dag där jag som ensam vuxen ska styra rodret...
och för den ska gå ihop
säger jag som sickan
Jag har en plan.....

får hoppas min plan lyckas bättre än sickans alla planer...

Dagens fynd

Var till soprummet idag
liksom behövdes
ja, när kompostpåsen liksom börjat
komposterat sig själv under diskbänken ja...
jo då är det på något vis dags att låta den hamna i soprummet...

Men där
kom jag liksom på en annan slags återvinning
Den där stora blå rullande saken som det stod tidningsinsamling på
Var ju fylld med guld
Perfekt tänkte jag...
allmänt sjuklig som jag är idag
ja
jag känner mig lite som mannen med förkyldning som pratade om kvinnor ska snacka om att föda barn

och så följde ett gäng tidningar med mig...
perfekt för en regnig sjuklings dag
ska bara orka hålla upp dem här i vågrätt tillstånd
för jäkla vilka tunga saker

Strax bajsnödigt tandläkarbesök

Jag kan le lite åt mig själv
(fast inte riktigt än mer efteråt)
löjligt är det ju egentligen...
det vet jag ju...
men jag kan inte rå för att tycka tandläkaren är bland det läskigaste som finns
så där läskigt så jag gärna skjuter upp det
ringer avbokar
fjantar hit å dit
bara för slippa...
Men idag
idag har jag samlat mod
tandläkare 9.20 står det i kalendern
och här går jag
som baltasar
Fram å tillbax
Fram å tillbax

fast nu går ju han fram å tillbax för han funderar på uppfinningar
jag vandrar rastlöst runt i lägenheten med en konstant känsla av att vara bajsnödig
fast rent fysiskt är det nog rent omöjligt att vara det
så här går jag
som en skitnödig baltasar

ja, ibland ler man lite åt sig själv
men ännu är jag i stadiet
nervös bajsnödig fjant
och just då är det inte läge skoja om mina löjliga nojjor

men som alltid
när instrumentbordet skjuts bort
dregellappen kopplas bort
då ler jag där jag sitter
liksom bara redo att artigt säga hej då
och springa det fortaste ut från mottagningen
med skön vetskap
(om det nu inte var något hål)
jag ska inte dit på en evighet

och skulle det visa sig de hittar något där i min munhåla
japp...
då är vi igång igen
med avbokningar
bajsnödighet
och en känsla av magont

men den varianten
den hoppas jag inte alls på...
så det så...

När livet blåser orkan

Mina tårar föll där på bussen
den där kvällen jag åkte från jobb
ett lätt pip i mobilen
med ord skrivna av sorg
av uppgivenhet
och tårar rann utan att jag tänkte på dem
först när tangenterna på mobilens skärm blev suddiga
så förstod jag att tårar rann på mina kinder...
jo...
du vännen min...

jag önskar jag kunde
lossa taggtråden som strypt dina lungor
bära dina känslor en stund
hålla om dem
så de slapp kännas så hårt
just då
när tystnaden skriker som högst
där när mörkret nattat barnaspring
men jag är ju bara just mänsklig
jag har inga super krafter
ingen mantel som gör att jag kan flyga bort dina bekymmer
men om det hjälper
så vet jag
för jag stod där du stod just nu
för en så kort stund sedan

uppgiven
rädd
sorgsen
och ångesten gnagde så hårt
som att känslor inte fick plats i min kropp
sådär att jag undrade
hur i helvete ska jag orka
hur gör man?
det var då
när din altan blev min tillflyktsort
fortfarande rinner tårar på mina kinder
fortfarande finns rädslan
men känslorna har lugnat sig i min kropp
de hoppar inte längre med stilettklackar på mina inre organ
de bara går där
med raggsockor i lite kliande ull...

och blundar jag
ser tillbax
så
var jag starkare än någon gång just då
när jag kände mig som svagast

så
hur löjligt det än låter
hur svag du än känner dig just nu
så har jag på känn
Nu du är som starkast
kanske faktiskt starkare än du någonsin kommer behöva vara...

så när mörkret faller
när ögonlock värker
och varje andetag känns
försök le mot hon där i spegeln
för hur trött leendet än är
så är hon där i spegeln
Det starkaste som just nu finns

och du
när kraften tryter
vänd dig om
för vi är
faktiskt en hel arme här bakom dig
en mänsklig arme utan superkrafter
utan mantlar...
men ack så mycket kärlek
så vänd dig om låt oss bära tankarna dina
andas dina andetag när du inte klarar det själv

en evighet sen....

Ja, det var faktiskt det
en evighet evighet sen jag skrev några rader här...
kanske mest bara för orden känts som det där gamla kylskåpspoesin precis när det satts på kylskåpet
ord i mängder
i massor
som inte får ihop sig
som bara är där
i en evig röra...

Men jag tror jag börjar landa
första veckan med barnen i lgh har gått
inne på första veckan ensam i lägenheten
och från att varit rörelse i varje hörn i mitt nya hem
är det nu stilla tomt och tyst...
men allt börjar liksom falla på plats
det känns
jo
jag kan faktiskt säga det
det känns som hemma när jag öppnar dörren till lägenheten
och jag gillar känslan

så
vad har hänt sen sist?
öhhhh
jadu
en massa
en massa jag knappt kan få ihop med ord
det har varit flytt
bakning
en kväll med thåström
en gnutta jobb
Skrutt har fått glasögon
tidiga mornar till dagis
åka bussträning för mini
och en massa kärlek

japp
precis just så
har det varit....

Vandraren som kanske gjorde bäst i att bara stå

Och jag gick
å gick
å när jag gått lite till
så gick jag lite mer...
och mellan stegen lät jag sånt jag gillar sparas inombords

mot slutet av vandringen
spelades musiken upp
inom mig
ja den där från klippet från youtube
som jag skrattar åt gång på gång
där de kämpar sig in över mållinjen
sliter
när kroppen slutat orka
men viljan är större än kraften...

http://www.youtube.com/watch?v=LKhkvSRQZYo&feature=youtube_gdata_player

Precis just så var det...

nä
nu överdriver jag
men jag var trött
riktigt trött
och kroppen kändes
som den gör när värk ska slå till
när trötthet ska däcka min kropp
som den kvävs sakta på ork
sakta sakta
och som om jag kan känna hur den slingrar sig uppåt
börjar där vid fötter
slutar alltid vid axlar

och där i skogen höll jag tummar den liksom skulle stanna vid lår

Känslan är ungefär som någon scen från någon film min näthinna minns
där grenar liksom låste växte runt den stackars skådespelaren som helt maktlöst försvann i växtligheten...
hon skrek
grenarna slingra sig rusande snabbt runt hennes kropp...
och hon dog

jag skriker aldrig
mina grenar smyger sig
likt en slingrande seg orm
och när grenar/värk når armar händer tröttnar jag på mig själv en stund...
men dör gör jag ju inte iaf
som om mitt jag bara är ett huvud på en hals

Men jag log när jag såg bilen på parkeringen...
Storlog fånigt
och hade jag varit en fjortis
hade jag oxå skrikit rakt ut av lycka
men nu är jag en tråkig snart medelålders
såna som drar på mungipan lite lätl
när musik startas när nyckel vrids om i bil
på väg
hem...
och den lömska ormen smärtan
slingra sig sakta över min kropp i toner av thåström

och köpa mat
hyra film
skaka hand med någons vän
skedde utanför mitt medvetande
jag var redan där
där hemma i djup sömn

det var igår
idag
Har jag hämtat fyra barn i staden bredvid
och det ni
det e som en smekning på modershjärtat...
och återigen slås jag...
som alla måndagar när barnen blir mina för en vecka...
Herregud!!!
den där lilla skrutt kan verkligen
konsten att konstant snacka....

och det ni
det är ingen överdrift
bara underbar mammalycka med en gnutta tålamodsprövning...

Spelemännen

För nog e det de alltid
de där spelemännen som gör Sverige till en sommar...

slog mig igår när jag satt där i järnboås där birgersson kom ifrån
med en hamburgare i ena näven
en flaska med bubbelvatten i andra...
Krönikan jag läste i somras en morgon ur dagstidningen...
Krönikan om de där spelemännen som åker landet runt
spelar överallt låtar som andra gjort
kopierar
låter toner någon annan skrivit ljuda över gräsplättar pubar överallt
men skapar en tillhörighet en samhörighet...

och gänget där på scen
gubbarna som lät sina instrument blandas
Ja
där i ljudet av saxofonen, munspelet gitarrerna å trummorna
ja
där jag mjuklog stort inombords
medan jag slurpa i mig det sista av bubbelvattnet
snegla åt tanten på rullatorn
hon som höll takten med foten
samma takt som alla de andra
för det e något särskilt det där
som spelemän gör

det e ju de där spelemännen som gör sommarsverige till sommar oavsett väder å vind
ger oss en gemenskap
ett minne av sommar att ha
när var å en går hem till sitt
när den där hösten sakta smyger sig på...

De där dagarna som rullar på

å dagarna gick
segade rusade trallade
där i stugan med vita knutar
och mygg i såna massor att vi höll oss inomhus
eller sprutlackerade våra kroppar med myggmedel...
Ja den enda som inte verka bry sig om myggornas ilskna attacker var hon iklädd bikini på trampcykeln från den tiden jag trampa trampcykel i radhusområdets lilla idyll
men med lite borsta bort spindelväv å damm som den samlat på sig i vedboden funka den perfekt
trots hjulet gav ett metallskavljud...
jo
Det var sköna dagar där i sommarstugan
där med de mina högt å lågt och överallt...

Nu...
sån där vecka utan barn
de är där
i Turkiets värme med sin far
jag är här
i något jag döpt till lilla Turkiet
för visst finns det en värme
inte av sol
utan av något annat...
dagar jag fyller med att leta jag behöver saker
å second hand butiker avlöser varandra
och jo
jag har nog allt
allt som behövs
för ett eget hushålle som Lotta på bråkmakaregatan sa...

jo
dagarna går
rusar segar
längtar sig fram lika nervöst som förväntansfullt
För snart
lika jättesnart som jättelångt bort
har jag som Lotta
ett alldeles eget hushålle
som sakta ska fyllas av sån där värme som finns i lilla Turkiet
kärlek kallas det visst

Tjuren Ferdinand har strax gjort dagens skift

Likt en Ferdinand
sitter jag här
på dagarna
doftar på sommaren
lyssnar på barnlek på gatan som varar från nio på morgon
till nio på kväll
Och antalet barn i trädgårdar
hinns aldrig räknas
innan de flyttat lek till annan baksida

Ja lika snabbt barn somnar när trädgård städats
när busets varvats ner där bakom ytterdörr som stängts för kvällen...
lika snabbt somnar vi vuxna!

Gäspar gör vi alla
somliga orkar inte kämpa
och somnar med hand i fredagsmysets chipsskål...
resten har nog startat tävlingen
Vem kan gäspa mest
och se tröttast ut...
och gäääääsp
tror jag snart gör som skrutt
slutar kämpa mot John blund

Fast
just ja
Lilleman fyller tio imorgon
två paket ska slås in
resten ligger fint inslaget å väntar
liksom längtar
på att få slitas upp

men sen
ska jag lägga mig raklång på rygg
å somna snabbare än vanligt
och det du
det är snabbare än du hinner räkna till tre!!!

Ännu en sommardag

Vissa människor lämnar avtryck
det bara är så
och jag samlar de på hög
nej så kan jag inte uttrycka mig
låter som jag staplar lik i ett överfullt bårhus
där människan tappat sitt värde...
men jag samlar på dem
som om de liksom fastnar på mig
sparar deras jag inom mig
som om de lärt mig något om mig själv
eller kanske bara påmint mig om något jag glömt....
å ibland sparas de bara
för de är just bara annorlunda

och jag tror
hon är just en sån jag kommer spara
För hon är...
egendomlig
annorlunda
och när jag står där barfota på gräsmattan
lyssnar på hennes ord
kan jag inte sluta förundras..
Kan liksom inte sluta gilla det unika i henne
lika mycket som hennes närvaro ger mig en inre klåda
och mellan hennes meningar kommer jag på mig själv med att fantisera
hur hon skulle reagera
om jag sa det jag tänker
Du är ju inte klok människan
för hon är
egendomligt annorlunda
och trots det känns som hon tar dyrbar tid ifrån mig
trots hon liksom skapar något flyktbehov i mig
så står jag där barfota på gräsmattan
påminns om varför jag gillar studera iaktta människor runt mig
och kan bara just förundras
över detta unika som är just hon...

men annars
var dagen en lugnare repris av gårdagen...

Sommardag

Fullt ös medvetslös har det varit idag...
på ett bra sätt
med lek från morgon till kväll
ja iaf var hon inte mkt kl på förmiddagen när vännens äldsta stod i pyjamas utanför huset å fråga var mina pojkar var...

och ännu skymtas inte ett barn inomhus
de tre äldsta leker något som innebär syskonkärlek å skratt
den yngsta har gått över med mycket vilja och blyghet under lugg till nyinflyttade grannen med dotter på fem år

och jag
jag hänger tvätt
dricker kaffe
summerar dagen
funderar på om jag ens kommer vara vaken när barndomsvän kommer över för lite vänskapsprat när hennes tre somnat...
Förvarnat henne
å sagt hon får skaka liv i mig om tröttheten skulle ta över...

Tror gatans asfalt njöt av barnaspring

Och gatan var som den var för många år sen...
då jag var barn och alla husen på gatan var fyllda av barn
Numera är de inte särskilt mkt barnspring på gatan...
vi barn är utflugna och enda gångerna gatan får känna barnspring är när barnbarn hälsar på
Men igår sa hon
min väns mor
Det är ju som förr
för den levde gatan igår
som förr
Mor å far föräldrar hade plockat fram saker ur förråd som ropade härligt 70-tal
Dockvagnar cyklar trampbilar mindre platstraktorer precis just de
som stod på gatan för många år sen
stod där igen
och jag log
log åt de där åtta ungarna som egentligen inte känner varandra så väl hade riktigt kul där ute på gatan till sen kväll
och vad gjorde det att någon var 12
någon bara var 2
och att spanska ibland var enklare att tala men svårare förstå för andra...
Som min lilleman sa
jag tror jag vet vad straff heter på spanska...
och många pena vart det...

där när gatan tystnat
när alla barn gått hem till sitt fråga snuttan mig
vad ska vi göra imorgon?
tänkte vi kunde cykla upp på stan handla jeans åt dig
hon som tidigare haft världens undergång med byxor som var trasiga på knä titta på mig
Meeen mamma
ska vi inte träffa Fridas barn?

Och klart vi ska det
klart vi ska det

En bilsemester

Och nätter här å där
jag tillbringat
där hos pappas nya svärmor
hon som gav oss tak över huvud på väg ner mot Tyskland
där tiden i gästhuset stannat
och jag föll pladask för tapeter
lampan med skärm på sne
mattan som fingertoppar rörde vid
just bara
för fingrar minns känslan av struktur bättre...
och många mil senare
skymtades flodens kant
där svanar i antal plural vandra
Vi var just där vingårdar låg så tätt tätt...
små byar på rad
ja så där tätt att du inte visste i vilken by hus hörde
men det spela ingen roll
Vi var där på semester
och vi gick och gick
och så gick jag lite till
log stort i hjärtat
som om kroppen samla varje steg
varje doft
Ja det var en bra semester
Färska brödet där på morgon far köpte
god dryck
mat i massor
skratt
Detektivarbete med mysteriet trasiga bilar
stau efter stau
och minnen att minnas jag sparar


Nu
hemma
barnen dundrar in om en stund
tvättmaskinen snurrar varv på varv
stenar som lades i väskan
ligger där
vinet står på plats i hyllan
väntar på delas å drickas...

ja
just nu
väntar jag
på barnen
på vännen som landat i sitt hemland
med barnaskara på tre
Ja, jag mjukler
på tanken
imorgon får jag ha henne sådär nära som när vi var barn
ett hus ifrån...

japp
den där vid mitt namn
mår riktigt bra