Ännu en sommardag

Vissa människor lämnar avtryck
det bara är så
och jag samlar de på hög
nej så kan jag inte uttrycka mig
låter som jag staplar lik i ett överfullt bårhus
där människan tappat sitt värde...
men jag samlar på dem
som om de liksom fastnar på mig
sparar deras jag inom mig
som om de lärt mig något om mig själv
eller kanske bara påmint mig om något jag glömt....
å ibland sparas de bara
för de är just bara annorlunda

och jag tror
hon är just en sån jag kommer spara
För hon är...
egendomlig
annorlunda
och när jag står där barfota på gräsmattan
lyssnar på hennes ord
kan jag inte sluta förundras..
Kan liksom inte sluta gilla det unika i henne
lika mycket som hennes närvaro ger mig en inre klåda
och mellan hennes meningar kommer jag på mig själv med att fantisera
hur hon skulle reagera
om jag sa det jag tänker
Du är ju inte klok människan
för hon är
egendomligt annorlunda
och trots det känns som hon tar dyrbar tid ifrån mig
trots hon liksom skapar något flyktbehov i mig
så står jag där barfota på gräsmattan
påminns om varför jag gillar studera iaktta människor runt mig
och kan bara just förundras
över detta unika som är just hon...

men annars
var dagen en lugnare repris av gårdagen...