tack...

fanns det ord stora nog att förklara hur tacksam jag är
att ni tog er hit
bar mig
hjälpte mig
hjälpa mina barn
ni tog deras tårar
ni gav mig styrkan att vara
stark...
skulle jag fylla rad efter rad med dem...
för få er förstå

om jag kunde förklara
tomheten som kom när ni åkte
den ni fyllde med att bara vara här
skulle ni förstå
Vilken nytta ni gjorde...
Att varje blick
varje leende
handen som sökte min
Erat tålamod med barn med kaos
ja om ni bara visste
skulle ni inse styrkan ni gav
glädjen skratten ni gav
mellan tårar och uppgivenhet

hur ni lät mig prata
lät mina tankar fångas
sortera mina ord
renovera mina tankar
putsa bort
måla vackrare...

så tack
ni de där två
som bar mig
systrarna mina

och om jag glömde säga det
älskar er
ofantligt obeskrivligt mycket...