Helgen som gick i lika mycket turbofart som i lugn
en blandning av allt
måsten, nytta nöje
Ibland när längtan stillas så blir det ett lyckorus i hela kroppen
som om man inte kan se sig mätt
inte känna sig mätt
för lyckoruset är för stort för kunna stillas…
kanske det som är den enda fördelen med att vara ifrån varandra
jag ser honom helt och hållet fullt ut
allt det där som jag en gång började älska
står där på nytt framför mig
dunklas inte i vardagens alla saker
trötthet städ tvätt matlagning jobb barnen
nej just då kan inget mörka den där enorma lyckan och tacksamheten som faktiskt finns
säger inte jag är tacksam att vara älskad
tacksam för att någon älskar så som alla borde få bli älskade…
en aha upplevelse som faktiskt gillas riktigt mycket…
jag tror jag har på känn
den där jag lever med vill jag faktiskt bli gammal med
för han är ju delar jag önskar jag var
han är sånt jag inte är
och får mig vilja mer än det jag har
och som en sån som jag
som nöjer mig väldigt lätt
är det en egenskap som får mig växa å gro som människa minsann
och det är nog en riktigt fin sak…
ja helgen som gick har lämnat ett leende på läpparna
eller kanske mer inombords
och det är där jag nu är
”smuttar” på karamellen som min morfar alltid bruka säga
när vi barn krossa godisarna så snabbt som möjligt för sen stoppa in en ny…
smutta smutta…
då håller de längre
så här går jag nu
och smuttar på helgen å allt vad den innehöll
så känslan ska hålla sig kvar länge länge länge…
 |
| en liten fin chokladgåva från USA |
 |
| Fika på rosängens orangeri |
 |
 |
| Och underbara Thåström med kass bildkvalite... men det gör honom inte mindre underbar... smutt smutt smutt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar