känslostormar högst och lågt

Det där med att bli stor
att stå på tröskeln mot vuxenlivet är inte det lättaste alls…
en socionom jag en gång prata med
jämförde tonåren med lätt bordeliner
och då utan tonåring förstod jag inte riktigt hennes jämförelse

nu
med nästan fem tonåringar i huset
eller en har ju hunnit lämna tonårslivet och passerat 20
men tendenser finns kvar
och en är på väg att traska in  tonårstiden
står å gungar fram å tillbad på tröskeln ännu bara

så ler jag ibland åt jämförelsen
det är känslor här hemma
överallt finns de
uppåt

neråt

de kastas som eldklot runt i huset
och den som träffas
skyll dig själv!!!
det är sån kärlek
sån mjukhet
som lika snabbt den kom kan smälla till
och vändas till direkt hat

finns inte ägg i kylskåp kan världen bara vara emot hela ens existens
kasta någon en blick mot nya sminkningen
kastas hårda ord
i ett försök att skydda sin osäkerhet…

Livet kan älskas så mycket
att man kan bli avundsjuk på deras häftiga känslor

för sen bara pooff tjoff
något hände
men vem vet vad
och där gick jorden under
så snabbt att du inte ens han reagera
och den där avundsjukan på deras tid
den försvinner ganska snabbt just då…
för det där med att bli vuxen är ingen enkel sak

det är känslor
en kärlek så häftigt kraftig stor
att de för evigt ska minnas den
för sin första kärlek minns alla
det är vänner som sviker så hårt
att du inte trodde vänskap kunde göra så ont
det är krav på att veta kunna allt

snygg ska du oxå vara
och mitt i allt det
mitt i allt
så letar du efter ditt egna jag

nej jag är inte alls avundsjuk på er
och även om jag bara vill skrika åt eran idioti då å då
skrika skärp er
plocka undan efter er!!!
håll käften!!!
så biter jag oftast ihop

för detta är tiden
då känslor ska storma hit å dit
levas så i nuet
att ibland finns inte ens halvtimmen senare i er tanke
ett bra tag
ska det just nog vara såhär
och jag
ja, jag ska stå här
å följa med i känslostormar
fyllda med kärlek hat och djupa funderingar
bita ihop
fräsa åt er när tålamodet tappats
för jag har ett hem med fem tonåringar
en i sexårstrots
och en som precis lärt sig öppna lådor och skåp

men…

när kvällen kommer

så...
är det leendet någon gav mig
hemligheten som berättades
rädslan som blottades
den lilla handen med dregel mot min kind
och kramen från sonen längre än mig

då är det just de sakerna jag minns av dagen