Hej jag heter Johanna och är nog barnmissbrukare

Alla vänner har en mening
ett syfte
och vi skoja om det någon gång
att klart jag dög för förmiddagsprat under mammaledigheten för alla andra jobbar ju...
och klart hon dög som sällskap
jag fick ju snosa bebisen så docksöt... Jag som aldrig kan få nog av bebisar...
Jag som har ett behov av att ge hjärtat bebisdos

men hon är faktiskt mer än så
hon är mer än arbetskamrat
mer än den som låter mig snosa bebis då å då...
Hon är lika olik mig som lik mig
och jag gillar att gå där bredvid
för hon är mer än en ditten å datten vän.

Vi prata om familjen annorlunda
de där tv-kameror följer varje steg de tar...
och alla verka lida av någon form av
"vi får aldrig nog av barn" syndrom...

Och är det inte dags att sluta skaffa barn när barnen börjar få barn?

Förnuftet i mig skriker Joooooo
hjärtat i mig skriker näääää

och jag insåg där
jag skulle nog lätt kunna blivit en av dem
för jag inser
Jag som ungdomens glada dagar alltid sagt jag vill ha ett köksbord fullt med barn...
och det är fullt nu mitt köksbord
säger förståndet

men i hjärtat
kan jag nog aldrig förstå
aldrig sluta längta efter fler

...för visst är det så...
Att köksbord kan bytas ut
förlängas
byggas om....

och visst är det fortfarande så
att äggstockarna verkligen skriker så fort mina armar håller ett litet barn...
En skaffa barn missbrukare skulle jag lätt kunna bli
Och kanske jag kan tacka min usla ekonomi att hjärtat inte har råd att köpa ett nytt köksbord...
inte har råd bygga ut
kanske mitt förstånd
retsamt ler å hjärtat
pilutta dig
pilutta dig...

fast vad gör det
jag har en vän med bebis jag snor
låter hjärtat få sig en bebisdos

och i helgen
i helgen ska hjärtat överdosera sig
för systers barn är bokad av mig
bara bara bara mig!!!!