Du blonda virvelvind

Hon bara stod där en dag
för någon månad sen...
såg sådär ut som hon gjorde för många år sedan innan ångesten drog henne ner...
leendet som en gång var min vardag
var där igen och jag log stort
där inom mig
hon var tbx
Hon stod där å faktiskt såg riktigt lycklig ut...

Idag läste jag hennes ord hon skrivit till mig
om förlåt
om sånt som varit
och jag mindes
lika mkt skratten vi hade
lika mkt ilskan hon väckte inom mig på slutet...
eller ilska
trötthet
matthet
var det nog mer

någon frågade någon gång varför vår vänskap försvann...
nu flera år har jag fortfarande inga bra ord att beskriva just varför...

jag slukades
svaldes
kan man göra det i en vänskap?
jag vet bara jag skämdes länge
för hon var ju inte längre sitt jag när vänskapen försvann
Hon var sjuk
Hon behövde hjälp
och jag gjorde det vänner inte borde göra
Jag stängde å låste om mig
vände henne ryggen
för jag orka inte bära

Och hennes förlåt där i rader
kändes
skämdes gjorde jag igen
för inte skulle hon känna hon behöver be om förlåt...
hon sluka mig
jag svek henne när hon var som sjukast

men det kändes skönt se henne
hade hört att hon mådde bättre
djungeltrumman hade viskat det
se det gjorde mig ännu gladare
Hon är sitt jag igen

och orden jag en gång skrev till henne
de var sanna...
Hon hittade rätt



Du hittar snart rätt i snårskogen
och det vet du
du vågar bara inte riktigt tro
att Du har tryggheten där inom dig
att styrkan är där
bara lite borttappad
bortglömd
men den finns där
precis som förr...
så sluta inte leta
ge inte upp...
Du hittar snart ditt jag
Det är bara lite glömt
där inom dig