lördag 28 april 2012

Stora vida världen

Jag försökte vara stor
vuxen klok å vis
Ja, jag å barnens far ljög så bra för oss själva att vi var just så
Att vi trodde oss själva
fast inom oss har vi nog aldrig varit så små framför barnen...

Jag vet inte hur man säger det till er
men om jag säger det
betyder det då att det känns mer?
eller känns mindre?

Kanske bara betyder att något man haft inom sig
burit på själv en längre tid med ett leende på läpparna så ingen ska se att hjärtat inom sig blöder sönder...
att luften i mina lungor det senaste året knappt existerat
för prata har aldrig varit min grej

för folkskygg med mina djupa funderingar tankar å känslor...?

eller e jag bara för stolt för mitt eget bästa.....?

kanske ingenting förändras för det sägs
men jag vill säga det
vill skrika det en gång
för det bara vill ut efter månader av känslor, tankar som rusat i min kropp den senaste tiden inte längre kan kontrolleras...

Vi ska skiljas
jag ska dit
han ska stanna kvar
och jag vet inte
vet inte alls hur detta ska bli
men jag vet
Det ordnar sig
visst ordnar det sig
Även om jag är där
han stannar kvar
Och barnen kommer en dag inse
att både här å där är deras hem
men just nu
för stunden...
innan jag hittat mitt
ska barnen bo i huset
å han å jag turas om

Klart allt ordnar sig
Blir bara just annorlunda
så låt mig fortsätta med det jag är bäst på
le
och väljer jag lägga tårarna på din axel
säg inget
bara låt dem komma

för jag är riktigt usel på känslor
och vill nog helst bara ha mina funderingar där inne hos mig själv...
men jag vet
vet så jävla mkt att ni finns om jag behöver
men låt mig le
låt mig skratta
låt mig ljuga så inåthelvete för hela min värld att jag är den mest bekymmerlösa saken som vandrat runt i ett par skor....

Och varför det bidde som det bidde?

vissa sagor slutar bara inte som man trodde när man började sagan....

ja,idag har varit en känslostorm
en våg av känslor
när barnen fick veta
funderingar
tankar
tårar
men som alltid när något känns så ont
går tårar hand i hand med skrattet

som de där begravningarna
de som börjar med tårar sorg
för sen låta
skrattet glädjen dyka upp till begravningsfikat
för skrattet fanns där
kärleken
känslan
vi reder ut stormen

vi ska bara låta efterdyningarna
skaka oss
lite då å då


Men just nu
just för stunden sitter vi lugnt gungande i en gummibåt på havet
lugna säkra för stunden
men med vetskapen
det kommer komma stormar då å då en tid framöver
som får min nu så trygga gummibåt att verka lite otryggare

fast
visst är det då
du kastar din livboj
å håller mig över ytan

1 kommentar:

  1. Men Hanna Hanna, stora kramen skickar jag dig!

    SvaraRadera