Nej än hälsa inte döden på

Och hela påskhelgen ägnades där på jobbet...
bland skrynkliga händer och det vanliga snurret som finns när de i korridorerna traskar...

Hon vart trött
så trött att hennes trötthet skrämde mig en gnutta
eller inte skrämde
slutet e sällan skrämmande
det sker så stilla
hennes hand så slapp
andningen så annorlunda
hennes ansiktsfärg kändes som den runnits av...
sjunkit in i kudde...
inga svar på mina konstanta försök att få någon trött att vakna
sådär att man söker blicken mot sin arbetskamrat
man delar ord med blickar
och det kändes så just då
det är nog snart dags för hon som aldrig klagat...
att döden liksom snart är här för hämta...

Och man får en egendomlig känsla i kroppen
en
Okej nu är vi här
är det dax nu?
göra som alltid där i hjärtat
när någon av de gamla sämre börjar bli
ja, då ställer man in hjärtat på en mer stilla växel...
man tar ett långsamt farväl
och tar minnen man har från åren man gått sida vid sida och låter hjärtat mjukle...
låter ens händer bli mer stilla
mjuka
så kroppen som slutat kämpa vet där i sin stilla väntan
händerna vill mig väl...

Men det vart aldrig så
Inte nu
hon var inte riktigt klar med livet
För hennes glada godmorgon mötte mig
Och jag stod där på avstånd
när hennes favorit film sattes på
väntade på orden jag visste skulle komma
de som alltid kommer när söderkåkarna spelas upp...
Titta det är ju Sune mangs
och hjärtat
det där jag har för tanterna på jobb
det mjuklog så stort
För jag insåg
Jag är inte redo att låta dig gå än
men jag förstod
visste jue
det är nog du
nästa vända döden sveper förbi
men inte nu
inte än
bara sen