Det gula barndomshemmet

Där borta i huset jag växte upp
i det där gula där trädgården inte längre har lekstugan jag hade som barn
den som efter massa år mer såg ut som ett ruckel än den lilla drömstuga som hafe allt en lekstuga kan tänkas behöva...
renoveringsbehov skrek den verkligen på slutet...

Den fick ett nytt liv
nytt värde
i trädgården där min barndomsvän låter sina barn leka
och jag antar hon gett stugan lite färg å lite spik...
men platsen den stod på
där under stora bästa klätterträdet ekar tomt nu
varken stuga eller vem kan klättra högst träd finns kvar...

bara minnen som viskas när man minns

men skrattet närheten buset kärleken finns kvar där inom fyra väggar
bara familjen som utökat i antal
det är inte längre en far å mor med tre döttrar...
det är en morfar med fem barnbarn
tre döttrar lika lika som olika med män vid sina sidor
Och tovan med sina barn
hon som tittar på min far med kärlek i ögon som en tonåring som tittar på sin första förälskelse...

där i huset var jag
skratta lika mkt som jag grät
kände mig lika mkt som 16 igen som 80 när jag skulle testa alla rum på Boda Borg
men en stämpel fick jag iaf
men allvarligt?!?!
finns det någon vuxen med normal fysisk som klarar dessa banor.....
om det gör det skyller jag på mitt snart fyråriga handicap jag hade på min höft över gungande broar, in i tunnar och ner i gångar mörka som underjord...

det var sköna dagar
mysiga dagar
med födelsedags champange
och ljuvligaste synden jag smakat
tovans chokladtårta
den ni
slog all Ramlösa och bitterchoklad....
för liten syster passa ju på att fylla trettio...
och det firades

och bebisdoften systersonen har
lämnades ej längre kvar på min axel i form av spyor
för grabben har ju blivit stor
dansar skrattar och leker tittut i evighet utan tappa bubbelskrattet...
men det e ju så
de där spyorna jag gillar doften av
har ett bäst före datum
och lika mycket som mina barn växer upp
lika mycket ska fille växa upp bli stor odräglig och alldeles underbar....

precis som alla andra barn gjort i vår släkt...