Hon lutar sitt huvud mot min axel tack för du finns...
och jag lutar mitt mot hennes huvud...
Så sitter vi där på sängkanten
låter tiden vara
medan hon smeker min hand som ligger på hennes lår...
Har du inga andra som behöver din hjälp?
Klart jag har säger jag medan hon följer mitt handslinjer...
men jag sitter gärna här
om jag får
om du vill...
så kramar hon min hand lite extra
med röst som knappt bär
som fastnar på ord i meningen
Om känslan vara inlåst instängd och vara på ett dårhus...
ord jag förstår
ord som känns...
och inga ord som lämnar mina läppar
kan få bort känslan du bär
lugnande tabletter, vin eller promenad i armkrok där utanför låsta dörrar inget kan ta bort känslan du bär
för både du å jag vet
det är inte vita lugnande piller eller värmande vin
nä...
det är inte promenader du vill ha
det är ju inte känslan av frisk luft du vill ha...
Du bara saknar friheten som sjukdomen stulit ifrån dig...
Och när jag lämnar dig där på sängkanten med känslan av att blivit en dåre på dårhus
Känns vinet i glaset jag hällde upp åt dig som ett hån mot din känsla du bär
Och just då när jag lämnar dig där du sitter
med ett uppgivet leende på dina läppar
vill jag sjukdomen ska skynda på
lite
lite
lite till bara
så du inte längre inser att friheten stulits från dig
att glömskan tagit insikten av att du på en form av dårhus hamnat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar