som om du liksom stöttar upp
Är den där gjutna plinten som håller mig på plats...
Du är brädan som stöttar upp planket som insett står jag här själv kommer jag rasa för virket i mig har liksom gjort sitt
Och rasa vill jag inte
vill det inte alls
så jag låter min smått småmurkna kropp lutas hållas upp av dig
För jag har kanske insett
Ensam e inte stark
det är måndag
:)
de där barnen ska snurra min värld i en vecka
sommarlov väntar
en vecka med dagar som kommer rusa i ett tempo inte likt det jag lärt mig ha utan barn
På väg dit är jag där barnen är
i bussen vars busschaufförer börjar kännas igen
men först
ett arbetspass
en kväll med snurr å gamla händer
Ja idag är det måndag
lugnet stillheten lämnar jag bakom mig
Mot brödsmulor under mina barfotafötter jag åker
och jag har längtat
saknat oordningen kaoset pratet ivern de bär
de där fyra
de jag kallar de mina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar